”Hur ska Mr. 100% ta sig an Vasaloppet?”

Frågan ställdes, med glimten i ögat, av en nära vän. Han syftade på min förmåga att gå in 100% i projekt, kanske i synnerhet när det kommer till träningsrelaterade projekt. När frågan ställdes, någon gång i våras, svarade jag något i stil med att jag nog köper ett par rullskidor och ”kör lite”. Inte visste jag då att det svaret inte var 100% sanning. Idag kom jag hem från första barmarkspasset tillsammans med en skidcoach. Jag var visst mer Mr. 100% än jag ville erkänna för mig själv…

Jag vill dock ta mig själv i försvar lite grann. För ett tag sedan så funderade jag på vad jag skulle använda friskvårdspengen till. Jag läste igenom skatteverkets lista med förslag på giltiga aktiviteter och så dök ”skidåkning” upp. Jag surfade vidare på webben och hittade en skidcoach med anknytning till klubben, Vreta SoMK. Hon föreslog både barmarkspass och teknikpass på snö. Vi bokade in en första träff och nu är alltså barmarkspasset avklarat.

Jag bokade ett pass, där vi under 80 min gick igenom det mesta som rör barmarksträning. Så det var mer fokus på genomgång och mindre fokus på träning, även om jag blev duktigt trött emellanåt också. Tanken var att ge mig ett smörgåsbord med övningar som jag kan plocka av under min egen träning i höst. Skidspecifik styrka, balansövningar, skidgång med och utan stavar, sprättande skidgång med och utan stavar, älghufs mm. Själva styrkedelen hade jag koll på sen tidigare, men balansen och de olika varianterna på gång var nyttiga att få gå igenom.

Med tanke på gårdagens besked från fysioterapeuten angående hälsenan och ”börja lugnt” var det kanske inte det bästa att börja med ett sånt här pass direkt. Men jag blev faktiskt glatt överraskad av hur lite det här kändes i hälsenan jämfört med vanligt löpning. Om tiden inte finns för att köra ett längre rullskidpass och senan inte tillåter ett hårt intervallpass i löparspåret så kan lite barmarksintervaller i Olstorps backar ge ordentligt med träning utan att slita för mycket på kroppen. Det kan bli en kul träningshöst!

Smärtan jag haft i hälsenan senaste tiden vägrade ge med sig. Det gjorde inte jätteont, men det var tillräckligt för att jag skulle veta att senan försökte säga mig något. Jag bokade en tid hos en fysioterapeut för att ta reda på hur det låg till. Väl där blev jag undersökt både ”manuellt” och med ultraljud. Ultraljudet visade att vänster hälsena var större, 7,4 mm mot högersidans 5,9 mm. Inte många mm som skiljer men procentuellt sett hade det, enligt fysion, betydelse. Som kuriosa nämnde han i förbifarten att en sena som var mer än 12 mm tjock betraktades som av, och hölls endast ihop av ”någon annan tjock smet”. 7,4 mm var alltså ingen större fara, men jag blev ändå ordinerad löpvila i två veckor samt stötvågsbehandling under den tiden. Totalt blev det 3 behandlingar med stötvågsmaskinen och dessutom rehabövningar 2 gånger om dagen: 3×15 excentriska enbenståhävningar, först med rakt ben och sedan 3×15 igen med böjt ben.

Nu har jag haft min tredje behandling. Har det gett resultat? Jag vet inte. Jag tycker mig känna att stelheten på morgnarna har minskat lite, men den finns fortfarande kvar. Jag är större på vänster sida och det ömmar om jag klämmer senan mellan tummen och pekfingret. Samtidigt är hälsenor en långsam process, fysion trodde att det kommer krävas ca 6-9 månader innan det känns helt bra. Inget jättekul besked, såklart, men samtidigt var det inget som hindrade att jag kunde börja löpträna försiktigt. Med försiktigt menades kanske 1 km till en början, jag får se hur det går… Jag kan också lägga på mer vikt på tåhävningarna. Det som bestämmer hur snabbt jag kan gå framåt med övningar/löpning är hur det känns morgonen därpå. Om det känns som vanligt kan jag fortsätta med den belastningen, känns det bättre än vanligt kan jag öka på lite, ömmar det mer får jag backa hem lite.

Jag fick också ”klartecken” att genomföra Lidingöloppet. Risken att jag skulle göra något som gav bestående men bedömde han som liten, det enda är nog att jag förlänger rehabtiden lite grann. Hade jag inte siktat mot en klassiker så hade jag troligtvis avstått men nu ska jag nog ta mig igenom på något sätt. Även om jag går hela Lidingöloppet så är ju en superklassiker fortfarande inom räckhåll. Troligtvis kommer det dock kännas bra i hälsenan under loppet, smärtan får jag dagarna därpå. Däremot kommer nog andra muskler ömma en hel del under loppet med tanke på att löpträningen helt avstannat…