Idag var det ett riktigt annorlunda och roligt pass på simkursen. Förra veckan var bassängspecifik träning med volter, streamline och starter. Denna vecka låg fokus istället på open water/triathlonspecifik träning. Momenten vi gick igenom var siktning, trånga starter, bojrundning och att simma rakt.

Vi började med att försöka simma rakt. Vi skulle blunda och simma 12 armtag och sedan se hur snett vi hade hamnat. Det var stor spridning på utfallet. Vissa simmade över två banor men jag lyckades hålla mig mellan min och grannbanan. Intressant övning.

Fredrik gick igenom siktning och hur man tänker kring det i öppet vatten. Vanligast var att andas i tvåtakt, titta upp rakt fram och sedan falla ner i en vanlig andning åt sidan. Anledningen till just tvåtakt var att då kan man välja den lugnaste sidan att andas åt, ifall vågorna slår mycket på ena sidan, eller om en motståndare plaskar ordentligt bredvid.

Sedan började kriget. Vi skulle öva trånga starter. Alla deltagare trängde ihop sig på två banor. Först skulle vi simma 25 m med start från vattnet. Sedan 25 m med start uppifrån, fortfarande alla på två banor. Sedan fick vi springa oss trötta på stället (ca en minut) vid ena bassängkanten och sedan, på given signal, försöka simma så snabbt som möjligt till andra sidan. Slutligen simmade vi en och en längs bassängkanten medan alla andra stod uppe på kanten och försökte störa simningen med långa frigolitslangar (namn?). Det var väldigt lärorikt att simma och trängas.

Till sist blev det lite bojteknik. Vi hade flytbojar vid ändarna i bassängen. Sedan blev det en tävling med sex varv runt bojarna. Jag stod nästan först vid starten och lyckades hålla mig först hela tiden. Jag borde egentligen ha backat av lite för att känna på hur det är att ligga riktigt nära någons fötter. Men det var också en häftig erfarenhet att känna hur någon slår i ens fötter hela tiden.

Efter passet så pratade jag lite med Fredrik och fick kanske en nyckel till vad det är som inte riktigt stämmer med simningen. Jag roterar inte riktigt i höften. När jag sträcker ut mot färdriktningen åker höften åt sidan, så det ser ut som att jag ålar mig fram. Troligtvis behöver jag tänka ännu mer på att kroppen ska rotera runt en axel som går rakt igenom kroppen, från huvudet och neråt. Lite svårt att beskriva i text, men där och då förstod jag vad han menade. Hoppas jag fortfarande förstår det nästa gång jag hoppar ner i bassängen.

Nu var det en sån där vecka igen. En sådan som passerade alltför fort.

Träningsmässigt var inte heller denna vecka fantastisk. Jag hade satt som mål att komma ut och springa två gånger i veckan. Det blev bara en gång men lite kan jag skylla på mitt sjukgymnastikbesök i fredags. Det var dags för ännu en behandling med stötvågsmaskinen. Denna gången skruvade han upp styrkan lite mer. Det märktes, framför allt dagarna efter, då det gjorde rätt ont i hälen. Efter behandlingen ska man vila några dagar, varför löpning på helgen gick bort. Man kan dock tycka att jag borde ha kunnat planera bättre och få till de två löppassen. Men jag får tänka att det var bra som det blev. Bra att jag inte sprang ett till löppass, som kanske hade blivit för mycket för foten. Bäst att börja riktigt lugnt.

Jag kom i alla fall iväg till simhallen för ett kortpass i lördags. Veckans pass gick ut på att öva voltvändnignar. Vi var tre som körde passet tillsammans. Det var klart skillnad att köra voltvändningar när man är helt slut efter några längder jämfört med då vi övade enbart volter utan att ta ut oss på kurstillfället. Men det går ändå sakta framåt, och det är grymt kul!

Denna vecka bjuder på ett sjukgymnastikbesök på torsdagen. Min plan är att komma ut och springa under tisdagen och sedan försöka få igång trainern under helgen när foten hämtat sig efter stötvågsbehandlingen. Förutom simningen på Nocouts tider under måndag och lördag såklart.

Idag kom jag ut på lunchen för en löprunda. Skönt att jag hade bestämt mig för psyket testades verkligen. Jag satt i möte fram till kl. 12.15 (brukar äta lunch 11.30, så nu var jag riktigt hungrig) och när jag kliver ut så duggregnar det. Men ut och springa skulle jag, hungern och vätan till trots!

Eller, ja, springa. Kikade lite på Malin Ewerlöfs nybörjarprogram för löpning. Då min kondition är bra mycket bättre än vad mina leder är så är jag rädd att gå på för hårt från början, speciellt när fötterna är som de är. Det blev totalt 4 km, varannan km joggandes och varannan gåendes. Kändes sådär att gå. Ville springa hela tiden. Så härligt att få röra på sig!

Hoppas fötterna svarar bra på löpningen så att jag kan trappa upp lite mer snart. Lunchlöp kan bli en skön grej under vintern.

Kurstillfälle #6 var ett annorlunda pass. Fredrik hade bjudit in Anette Philipsson, tidigare landslagssimmare och numera riktigt duktig mastersimmare. Hon var här för att lära oss de mer bassängspecifika delarna: Starter, streamline och voltvändningar.

Det var kul att se henne i vattnet. Allt såg så lätt ut när hon simmade. Hon såg ut att ta det riktigt lugnt, ändå simmade hon fortare än någon av oss andra.

Som insim blev det 4×100 m, där sista 25:an i hundringen var benspark i ryggläge och streamlineposition. Anette och Fredrik gick vid sidan av bassängen och korrigerade streamline på samtliga (tror jag).

När vi var varma hoppade Anette i och vi började voltträningen. Första målet var att simma mitt i bassängen och få till en volt. Både Anette och Fredrik var i vattnet och tittade och kom med tips. För egen del var jag inte så snabb i vändningen först, men jag kröp tydligen inte ihop tillräckligt. När jag fokuserade på det så gick det mycket bättre. Sedan gick vi vidare till att öva voltvändningar mot bassängkanten. Det gick över förväntan faktiskt! Jag tog mig ändå runt. Även här var jag inte så snabb och jag hann inte riktigt runt innan jag sköt ifrån. Det gjorde att jag fortfarande var lite vinklad ner mot botten när jag sköt ifrån och fick en onödigt lång väg under vattnet. Ska tänka på att ta det lugnt i vändningen och se till att jag hunnit runt ordentligt innan jag skjuter ifrån.

Slutligen övade vi starter. Att dyka i vattnet i streamline och kicka under vattnet. Det var svårt, främst att landa i streamline. Glasögonen åkte ner en bit vid nedslaget, något som tyder på att min streamline kan bli bättre.

Nu har vi i alla fall en del verktyg för att riktigt kapa tider på 100 m fritt. Personbästat från första kurstillfället ska ryka all världens väg i slutet av kursen! (om det inte ryker tidigare än så…)

Jag reggar all min träning på funbeat.se. Det är en riktigt bra träningsdagbok med en väldigt aktiv forumdel, som har hjälpt mig med både inspiration och mektips för cykeln. Kan varmt rekommendera sidan.

En nackdel med mitt användande av funbeat är att jag reggar min träning där, men sedan blir det inte så mycket analys av det hela. Jag funderar på ifall bloggen kan bli ett bra sätt att reflektera över veckan som gått, samt göra en liten plan för kommande vecka. Jag testar så får vi se.

Träningsmässigt hade jag nog önskat mer av veckan. Sju min plankor fyra dagar. Veckan bjöd också på två simpass, 60 min i måndags och endast 20 min igår. Det korta passet igår berodde på att jag vaknade sent och hann inte känna efter hur jag mådde då jag stressade iväg till simhallen. På insimmet så kände jag en huvudvärk komma smygande och efter 20 min insåg jag att det är bättre att åka hem och vila lite.  Efter lite nya krafter blev det en rask promenad med Emma och barnen längs med kanalen. Ungefär 40 min och 4,5 km.

Promenaden blir nästan en radioöverlämning till nästa stycke. Jag vill komma igång mer med löpningen, för att bli allsidig och för att se vad foten klarar. Har läst lite i Malin Ewerlöfs bok om löpning och sneglat på hennes nybörjarprogram. Egentligen tror jag inte jag är nybörjare men jag är rädd att mitt hjärta klarar mer än lederna gör så jag tänkte tvinga mig själv till att ta det lugnt och bygga upp fötterna i sakta mak. Första veckan var bara promenader några km ett par dagar i veckan. Sedan byggs det på med kombinerade gång-/löprundor osv. Tänkte försöka komma ut i veckan och gå/springa åtminstone två pass. Det får bli målet för kommande vecka.

Något som också har fattats denna vecka är inspiration. Mycket tankar snurrar i huvudet just nu. Sedan är vår minsting (1,5 månad) inte gärna själv på kvällarna utan någon av oss måste hålla henne. Så tiden/orken/motivationen finns inte alltid där. Jag hoppas det kan ändra sig snart.

Vidare var jag också hos sjukgymnasten i torsdags för att påbörja behandlingen av plantar fasciit. Han gick loss med en stötvågsmaskin på foten. 2000 stötar på fem minuter. Tanken är att tillfoga en skada och inflammation på senan för att sätta igång kroppens egna läkningsprocess, som förhoppningsvis läker både den nya skadan och den gamla plantar fasciit. Gick därifrån med en ömmande fot, men det känns redan bättre nu. Minst två besök till ska det bli, sen får vi se om senan har läkt.

 

Idag var jag hos ortopeden för efterkontroll av min artroskopi. Fast mest var jag där för att låta honom titta på mina fötter. Gick väl därifrån med blandade känslor.

Efterkontrollen var snabbt avklarad. Jag nämnde att jag hade varit på en löprunda och en cykeltur ungefär en vecka efter operationen. ”Jaha, det var ju bra”. Sen var den kontrollen klar…

Den inflammerade bursan var också snabbt avklarad. Han kunde känna en svullnad men kunde inte avgöra ifall det var bursan eller hälsenan. Att sätta in en behandling då var inte ett alternativ. Han var lite frågande till varför sjukgymnasten inte hade undersökt foten med ultraljud för att se vad som var problemet. Jag ska fråga imorgon när jag träffar sjukgymnasten. Har inte de möjligheten att undersöka med ultraljud rekommenderade ortopeden att jag skulle höra av mig till Aktiva Rehab i Linköping.

Vi pratade sedan om mortons neurom i min vänstra fot. Själv har jag märkt att domningarna har avtagit över tiden. Jag har t.ex. inte haft så ont att jag måste lägga foten i högläge, det har inte hänt sen i somras. Nu känner jag mest en liten antydan till smärta, men så har jag inte belastat foten så mycket heller. Ortopeden å sin sida kunde inte känna någon nervknuta nu, det gjorde han tydligt vid artroskopin. Så att den har minskat är ju bra. Sammantaget fick jag rådet att inte operera nu. Anledningen var att jag faktiskt inte har så ont längre och det kan ta upp till ett år att återhämta sig helt från en operation. Han tyckte istället att jag skulle börja trappa upp träningen tills jag når en normal nivå igen. Sedan får jag känna efter hur foten reagerar. Blir det värre med mortons så får jag höra av mig för en operation då.

Något han däremot tyckte jag skulle satsa på var ett par gjutna inlägg med pelott, t.ex. från Team Olmed. Med min normala träningsnivå var det ingen tvekan enligt honom. Kommer nog testa ett tag till med fabriksinläggen i löparskorna och specialized’s egna inlägg i cykelskorna. Fungerar det inte får jag nog börja lätta på plånboken…

Nu är snart min andra jobbvecka efter sex månaders föräldraledighet över. Jag har inte riktigt vant mig vid rutinerna än. Under ledigheten satt vi ofta uppe rätt sent på kvällarna. Nu går jag upp kl 05.30 varje vardag, då är inte sena tv-kvällar optimalt. Denna vecka har varit extra illa då vi har haft aktiviteter flera vardagskvällar och kommit hem sent.

Energin till att träna finns inte där, det är knappt jag orkar motivera mig till 10 min fot(p)rehab varje kväll.

I onsdags var jag så trött att jag flera gånger var tvungen att gå till utkorgen på mailkontot, för att se vad jag skrivit i mail som hade skickats bara någon minut tidigare… Illa.

Jag vill rycka upp mig! Hitta motivationen igen. För att nå dit behöver jag bli mer disciplinerad gällande att fastna i soffan på kvällarna. Det låter ju som en lätt sak? Bara att göra det? Får se hur det går. Snart är det helg i alla fall, då blir det lite mer sömn.

Igår var femte tillfället av kursen. Denna gång var fokus på höften och neråt, dvs ben. Ett riktigt jobbigt pass blev det!

Innan vi hoppade i bassängen sas detta om bensparken:

  1. Sparken ska komma från höften
  2. Benet ska inte vara helt rakt men det ska heller inte vara en cykelrörelse. Snarare en liten kick framåt med foten som fena. Kicken ska ge fart från ytan.
  3. Flexa foten. Tur att jag aldrig haft kramp, annars känns det som att detta hade varit ett ypperligt tillfälle för vadkramp.
  4. Håll låg amplitud, håll ihop bensparken, både i sidled och höjdled. Stortårna ska nästan nudda varandra, om man sparkar ut åt sidan är något i balansen fel.

Efter lite insim med 100 m valfritt + 50 m medley + 50 m benspark + 100 m valfritt började passet. Första övningen var en pyramid, 25-50-75-100-75-50-25 m benspark med platta. 15 sekunders vila mellan distanserna. Tanken var att experimentera med frekvens, amplitud, styrka och stelhet i benen för att se hur det påverkade farten. Under övningen fick jag, och många andra, kommentaren att jag borde spänna magen mer för rumpan åkte ner för mycket under vattnet och försämrade vattenläget. Får bli en hel del plankor för att orka hålla upp rumpan vid vattenytan.

En bonus under passet var att vi skulle filmas var och en. Så att vi själva skulle se oss simma, men även så att Fredrik kunde studera filmerna mer i detalj för att hitta saker att rätta till. Vi fick simma 75 m och filmades både under och över vattnet. Det ska bli riktigt kul att få se filmen och få kommentarerna.

Under tiden som någon filmades skulle de övriga simma hundringar. För varje 25:a i hundringen skulle vi lägga på mer benspark för att avsluta med en riktig spurt. Bana 2 skulle simma 6×100 m, bana 3 7×100 m och bana 4. Bana 2 och 3 skulle starta en ny hundring varje 2:40 min. Bana 4 skulle köra med 2:20 start. Precis innan vi skulle sätta iväg så säger Fredrik att jag ska byta till bana 4. Dessutom var jag sist i kön till filmning så jag fick köra hela övningen i ett svep. Fy, vad jobbigt det var! De ca 30 sekundernas vila jag fick mellan varje hundring var inte tillräcklig. Bensparken var en riktig energislukare. Jag förstår varför sprinters använder mycket ben, jag förstår också varför triathleter och open water-simmare kör så lite benspark som möjligt.

Nu har vi gått igenom kroppen, undrar vilket fokus fortsättningen av kursen kommer ha. I vilket fall som helst kommer det fortsätta vara kul!