Precis som föregående år dog cyklingen ut efter VR. Jag är en av de som alla riktiga cyklister beklagar sig över när de noterar att det blivit mycket glesare med cyklister på vägarna efter VR. Cyklingen har tagit mycket tid under våren och när huvudmålet är avklarat är det skönt att ta det lugnt ett tag. Förutom att ta det lugnt ville jag också ha mer tid över med familjen. Lägg därtill att semestern börjar, vi far kors och tvärs, då blir det svårt att få till träning.

Jag har märkt att jag funkar bäst i projektform. Jag behöver ett tydligt mål att satsa mot för att känna mig nöjd och motiverad. Nästa år blir det ingen storsatsning inför VR. Det får vänta en liten stund. Jag kommer cykla runt sjön ändå, men i ett beskedligare tempo. Istället har jag velat sätta upp ett mål tillsammans med min fru. Hon cyklar inte, än, men springer gärna. Jag har inget emot löpning, det har bara blivit så att jag tycker mer om cykling. Mitt (vårt) nästa mål kommer dock vara löprelaterat: vi har anmält oss till Göteborgsvarvet 2016. I detta ligger inte bara själva loppet utan en helg på hotell i Götet, bara hon och jag. Då jag nuförtiden ofta bara får ca 40 cm av vår 180 cm breda säng, inte sällan med en barnfot som sparkar in i revbenen, är en helg med god sömn i en skön säng hårdvaluta och en bra motivator!

Jag har aldrig sprungit GV förut. Jag har inte sprungit 21 km alls. Det längsta jag gjort är några 12 km rundor och de längsta loppen är 10 km. Kanske inte så konstigt då jag sällan springer. En normal målsättning borde egentligen vara att ta mig runt GV och se vad det är för något. Jag hittar inte så bra i Göteborg heller så det skulle vara ett bra tillfälle att bara småjogga, lära mig gatunamn osv, men det funkar inte riktigt för mig. Jag gillar tuffa mål! Jag gillar också snygga, jämna siffror och en sådan snygg siffra är 1:30, eller 90 min. Det vore riktigt kul att springa under 90 min, men jag vet verkligen inte om jag pallar det. Det är en fart på 4:17 min/km.

Som ett delmål till allt detta finns att göra en bra tid på ett seedningslopp till GV. I november går ett lopp i Norrköping. Det är på 10 km. För att få en bra startgrupp i GV och en indikation på att 90 min är möjligt är delmålet att springa de 10 km på 40 min, ännu en jämn och fin siffra.

Då mitt hjärta med all säkerhet är starkare än mina löparben så gäller det att börja försiktigt. Jag har börjat springa några gånger i veckan. Bara lugn löpning för att stärka leder och ligament. Hittills bara på grusväg, förutom i helgen då det blev 8 km asfalt hos svärföräldrarna. Någon dag senare blev det vandring i snygga, icke fotriktiga skor en hel dag på Astrid Lindgrens Värld. Efter det har jag små känningar i knät. Om det är löpningen eller dagen på ALV som är boven vet jag inte, förmodligen en kombination, men jag tar det lugnt några dagar extra och kör prehabstyrka istället.

Nu blir det att knarka löparforum, böcker mm för att hitta bra upplägg för löpningen!

Länge sedan ett inlägg kom. Det har hunnit bli en del mil i trainern under vintern. Häromdagen kom jag upp i 150 mil. Träningen har dock varit något ostrukturerad sista tiden, det ska det bli ändring på nu. Jag har tänkt att inspireras av Mattias Recks träningsprogram för sub8, som är publicerat på cykla.se. Den planen börjar imorgon. Det är en ganska tuff plan, ca 10-12 timmar per vecka i början för att stegra ännu mer mot slutet. Det kommer jag inte klara. Jag tror att varken mitt schema eller min kropp är redo för det (mer om kroppen sen) men jag ska inspireras av programmet för att få något som funkar för mig. Jag tror det bästa är att planera träningen vecka för vecka, att varje söndag eller liknande göra upp en plan för kommande vecka. Faktorer jag behöver ta hänsyn till i veckoplanen är bl.a. dessa:

  • Jobbpendlingen kommer snart ske varje vardag. Många dagar blir återhämtningscykling men en del dagar får förlängas till att bli nyckelpass.
  • Torsdagsintervallerna med Hymer. Dessa ska med.
  • RoH-klungans övergripande plan med bla träningshelger, motionslopp och Cycle Camp Isaberg ska beaktas.
  • Löpning en helgdag i veckan. För kropp och familj.

Den sista punkten ska jag utveckla lite mer. Recks plan har som regel två distanspass varje helg. Det blir tråkigt för familjen (och mig) att vara borta 3-6 timmar varje lördag och söndag i 15 veckor. Dessutom behöver jag nog variera min träning lite. Denna vinter har det blivit nästan bara cykling och inte så mycket annat. Det har lett till att jag har fått ont i vänster knä. Det gör ont när jag går i trappor och gör liknande rörelser, men inte när jag tränar. För länge sedan hade jag något liknande, sjukgymnasten gav mig diagnosen Patellofemoralt smärtsyndrom (PFSS). Vad jag har läst verkar det vara lite av en slaskdiagnos när inget annat passar in. Hur som helst har jag liknande smärtor nu, och kör med lättare styrketräning för att rehabilitera/förebygga. Kopplingen till träningsprogrammet är att jag ska lägga in löpning en av helgdagarna. Dels för att löpning är lite mer tidseffektivt men också för att få variation i träningen och lite bättre träning för skelett/muskler. Givetvis kommer styrka också finnas med.

Just nu har jag en lättare snuva. Jag hoppas den går över med en god natts sömn så träningen kan börja på allvar imorgon. Jag är väldigt taggad nu! Oavsett vilken tid jag cyklar VR på så ska jag i juni vara i mitt livs bästa form!

Nu var det riktigt länge sedan jag skrev här. Motivationen har inte riktigt funnits. Skrivlustan hänger nog mycket ihop med träningslustan, och just träningslustan har fattats ett tag.

Det händer alltid mycket annat i slutet på året. Lägg därtill att jag fortfarande är skadad så försvinner den lilla träningsmotivation jag har.

Vad har egentligen hänt sedan sist då? Inte mycket. Jag lider fortfarande av mortons neurom. Fast på senare tid har symptomen ändrat karaktär lite. Domningarna finns ännu kvar men i mindre omfattning. Istället är det en del smärta under framfoten. Jag går i tofflor både på jobbet och hemma för att avlasta foten så mycket som möjligt.

Jag var faktiskt på ultraljud häromdagen för att undersöka både mortons och min (förmodade) inflammerade bursa i höger häl. Vad gäller bursan så var det mycket riktigt den som var inflammerad, men det var så lite att jag blev rådd att inte göra någonting åt det, troligtvis kommer det läka av sig självt även om det kan ta lång tid. Nerverna bland tårna var lite svårare att lokalisera men till slut trodde sjukgymnasten att han hittade den nerv jag misstänker. Bilden i sig kanske inte sa så mycket men när han jämförde samma nerv i höger resp. vänster fot så kuna man (han) se att nerven i min vänstra fot var större. Inte undra på då att den lättare kläms och tårna domnar.

Sjukgymnasten tyckte jag skulle undvika operation så länge det bara gick. Eftersom jag inte har lika ont som i somras och att symptomen har ändrat karaktär, tyckte han att det finns en god chans att det självläker. Om jag tar hand om foten. Det innebär inlägg med pelott och rymliga skor som inte klämmer. Sedan skulle vi höras av igen om tre-fyra månader. Skönt att slippa operation men lite synd att det inte finns någon quick fix.

Så nu har jag lämnat in mina cykelskor och försöka få dem utlästade. Svårt när det är plast. Går det inte får jag leta efter andra skor, kanske även passa på att skaffa skor med kolfibersulor då för att jämna ut trycket så  mycket som möjligt.

Förresten fick jag medaljen nedan på posten häromdagen. Det är medaljen från randonnéloppet den 18/5 då jag klämde foten. Jag har allså dragits med mortons neurom i över åtta månader nu. Hoppas det läker snart…

image

Idag kom jag ut på lunchen för en löprunda. Skönt att jag hade bestämt mig för psyket testades verkligen. Jag satt i möte fram till kl. 12.15 (brukar äta lunch 11.30, så nu var jag riktigt hungrig) och när jag kliver ut så duggregnar det. Men ut och springa skulle jag, hungern och vätan till trots!

Eller, ja, springa. Kikade lite på Malin Ewerlöfs nybörjarprogram för löpning. Då min kondition är bra mycket bättre än vad mina leder är så är jag rädd att gå på för hårt från början, speciellt när fötterna är som de är. Det blev totalt 4 km, varannan km joggandes och varannan gåendes. Kändes sådär att gå. Ville springa hela tiden. Så härligt att få röra på sig!

Hoppas fötterna svarar bra på löpningen så att jag kan trappa upp lite mer snart. Lunchlöp kan bli en skön grej under vintern.

Jag reggar all min träning på funbeat.se. Det är en riktigt bra träningsdagbok med en väldigt aktiv forumdel, som har hjälpt mig med både inspiration och mektips för cykeln. Kan varmt rekommendera sidan.

En nackdel med mitt användande av funbeat är att jag reggar min träning där, men sedan blir det inte så mycket analys av det hela. Jag funderar på ifall bloggen kan bli ett bra sätt att reflektera över veckan som gått, samt göra en liten plan för kommande vecka. Jag testar så får vi se.

Träningsmässigt hade jag nog önskat mer av veckan. Sju min plankor fyra dagar. Veckan bjöd också på två simpass, 60 min i måndags och endast 20 min igår. Det korta passet igår berodde på att jag vaknade sent och hann inte känna efter hur jag mådde då jag stressade iväg till simhallen. På insimmet så kände jag en huvudvärk komma smygande och efter 20 min insåg jag att det är bättre att åka hem och vila lite.  Efter lite nya krafter blev det en rask promenad med Emma och barnen längs med kanalen. Ungefär 40 min och 4,5 km.

Promenaden blir nästan en radioöverlämning till nästa stycke. Jag vill komma igång mer med löpningen, för att bli allsidig och för att se vad foten klarar. Har läst lite i Malin Ewerlöfs bok om löpning och sneglat på hennes nybörjarprogram. Egentligen tror jag inte jag är nybörjare men jag är rädd att mitt hjärta klarar mer än lederna gör så jag tänkte tvinga mig själv till att ta det lugnt och bygga upp fötterna i sakta mak. Första veckan var bara promenader några km ett par dagar i veckan. Sedan byggs det på med kombinerade gång-/löprundor osv. Tänkte försöka komma ut i veckan och gå/springa åtminstone två pass. Det får bli målet för kommande vecka.

Något som också har fattats denna vecka är inspiration. Mycket tankar snurrar i huvudet just nu. Sedan är vår minsting (1,5 månad) inte gärna själv på kvällarna utan någon av oss måste hålla henne. Så tiden/orken/motivationen finns inte alltid där. Jag hoppas det kan ändra sig snart.

Vidare var jag också hos sjukgymnasten i torsdags för att påbörja behandlingen av plantar fasciit. Han gick loss med en stötvågsmaskin på foten. 2000 stötar på fem minuter. Tanken är att tillfoga en skada och inflammation på senan för att sätta igång kroppens egna läkningsprocess, som förhoppningsvis läker både den nya skadan och den gamla plantar fasciit. Gick därifrån med en ömmande fot, men det känns redan bättre nu. Minst två besök till ska det bli, sen får vi se om senan har läkt.

 

Idag var jag hos ortopeden för efterkontroll av min artroskopi. Fast mest var jag där för att låta honom titta på mina fötter. Gick väl därifrån med blandade känslor.

Efterkontrollen var snabbt avklarad. Jag nämnde att jag hade varit på en löprunda och en cykeltur ungefär en vecka efter operationen. ”Jaha, det var ju bra”. Sen var den kontrollen klar…

Den inflammerade bursan var också snabbt avklarad. Han kunde känna en svullnad men kunde inte avgöra ifall det var bursan eller hälsenan. Att sätta in en behandling då var inte ett alternativ. Han var lite frågande till varför sjukgymnasten inte hade undersökt foten med ultraljud för att se vad som var problemet. Jag ska fråga imorgon när jag träffar sjukgymnasten. Har inte de möjligheten att undersöka med ultraljud rekommenderade ortopeden att jag skulle höra av mig till Aktiva Rehab i Linköping.

Vi pratade sedan om mortons neurom i min vänstra fot. Själv har jag märkt att domningarna har avtagit över tiden. Jag har t.ex. inte haft så ont att jag måste lägga foten i högläge, det har inte hänt sen i somras. Nu känner jag mest en liten antydan till smärta, men så har jag inte belastat foten så mycket heller. Ortopeden å sin sida kunde inte känna någon nervknuta nu, det gjorde han tydligt vid artroskopin. Så att den har minskat är ju bra. Sammantaget fick jag rådet att inte operera nu. Anledningen var att jag faktiskt inte har så ont längre och det kan ta upp till ett år att återhämta sig helt från en operation. Han tyckte istället att jag skulle börja trappa upp träningen tills jag når en normal nivå igen. Sedan får jag känna efter hur foten reagerar. Blir det värre med mortons så får jag höra av mig för en operation då.

Något han däremot tyckte jag skulle satsa på var ett par gjutna inlägg med pelott, t.ex. från Team Olmed. Med min normala träningsnivå var det ingen tvekan enligt honom. Kommer nog testa ett tag till med fabriksinläggen i löparskorna och specialized’s egna inlägg i cykelskorna. Fungerar det inte får jag nog börja lätta på plånboken…

Var hos sjukgymnasten idag för att kolla upp hälen. Jag hade ju mina misstankar på att det kunde vara plantar fasciit, om än en lindrig sådan. Jag har ju bara haft känningarna en månad. Tyvärr var mina misstankar sanna, med största sannolikhet har jag även utvecklat plantar fasciit. Suck.

Det var tydligen inte helt osannolikt att jag kunde överbelasta andra delar av foten för att jag, medvetet eller omedvetet, ändrar gångstil när jag lider av mortons neurom i framfoten. Sedan gjorde jag två löprundor för ungefär en månad sedan för att testa knät efter operation. Det kan hända att min kondition från cyklingen var så mycket bättre förberedd på löpning än vad mina fötter var, och då bidrog jag till överbelastningen.

Jag blev tejpad rätt rejält med coachtejp för att avlasta senan. Provade att tejpa med två bitar kinesiotejp för ett tag sedan och det kändes som att det avlastade lika mycket. Kommer nog fortsätta med kinesiotejpen framöver.

Fick även med mig några övningar att köra hemma:

  • ”Knyckla” ihop en handduk med tårna alt. hasa sig fram med tårna 3×30 sek.
  • Massera foten med en boll
  • Stretcha ut foten och tårna

Ganska välkända övningar för min del, skrev bl.a. om dem tidigare i inlägget Fot(p)rehab. Ska köra dessa varje dag. Sedan blir det återbesök den 10 oktober och är det inte bättre då kommer det bli behandling med stötvågsmaskin. Har hört att det ska göra ont så jag hoppas jag slipper det.

Jag må ha en hypokondrisk ådra, men mina fötter är just nu onormalt dåliga. Förutom den inflammerade bursan i höger fot och mortoms neurom i vänster fot, så har jag också sedan 1,5 vecka tillbaka haft känningar i vänster häl. Känningar som påminner om symptomen för plantar fasciit (hälsporre). Suck.

Lite google-fu gav att många av de övningar jag redan gör i min fot(p)rehab är sådant som ska vara bra även vid plantar fasciit. Förutom de övningarna rekommenderades även att plocka kulor med tårna samt att massera fotsulan men en liten boll. Jag ska köra fot(p)rehab med de extra övningarna varje dag nu och se ifall det har blivit bättre till 9:e oktober, då jag träffar ortopeden för efterkontroll av artroskopin. Hoppas det kan göra susen.

 

fot

All den träning, det vill säga cykling, jag utförde fram till Vätternrundan satte sina spår i mina fötter. Det var nog många träningsmissar som jag ignorerade, bland annat att inte återhämta sig då kroppen behöver det och att träningen blev på tok för ensidig. Jag vet inte om jag enbart kan skylla på att den stora, ensidiga mängden cykling, i för trånga skor, orsakade  både Mortons och inflammerad bursa men jag tror nog den var en starkt bidragande orsak.

Någonstans längs skadevägen lovade jag mig själv att jag inte skulle bli så ensidig i min träning igen. Prio ett ska vara att träna för att kroppen ska må bra, prio två att träna mot roliga lopp etc.

De domningar jag har haft i foten (på grund av Mortons neurom) har lett till att jag går med birkenstocks inomhus och bra inlägg i skorna utomhus. Nu, på andra sidan sommaren, börjar jag se en bieffekt av detta: att min fotstyrka är riktigt usel. Jag blir extremt trött i fötterna efter en pinsamt kort stund barfota.

För att undvika en sån här period med fotskador i framtiden ska jag försöka träna fötterna specifikt. Till en början blir det en form av rehabträning för att bli frisk men jag hoppas att jag har drivet att fortsätta med det som prehabträning även i framtiden.

I Malin Ewerlöfs bok om löpning läste jag att hon rekommenderade en kort barfotalöpning efter en joggingtur. Men den ska vara väldigt kort till en början (runt 100 m), på mjukt underlag och med mellanfot- eller framfotisättning. Jag har också googlat runt lite och hittat ett par övningar, bland annat från iform.se, som lämpar sig väl att köra framför tv:n. Det är just där vi brukar landa på kvällarna när barnen somnat, jag gillar om man kan träna samtidigt.

  • Balansplatta. Stå med en höftbredds avstånd mellan fötterna och fördela vikten från sida till sida, framåt och bakåt. Stå på ett ben.
  • Upp på tå. Stå med en höftbredds avstånd mellan fötterna. Lyft upp på tå så högt som möjligt och sänk igen. Upprepa 10 gånger.
  • Gammal gymnastikövning. Gå två steg fram på tårna och sedan två steg tillbaka på hälarna. Ta även två steg på yttersidan och därefter på insidan av foten. Upprepa 10 gånger.
  • Hitta finmotoriken. Träna finmotoriken genom att plocka upp små föremål från golvet med tårna. Gör övningen med båda fötterna. Jag tänker mig att man även kan ”hasa” sig framåt med hjälp av tårna. Det borde ge samma effekt.
  • Massera och stretcha fötterna.

Detta borde kunna gå att köra åtminstone varannan kväll. Kanske att jag inte kör exakt detta program men det får duga som inspirationsbas.

Innan semestertider var jag hos en sjukgymnast på LHC pga min inflammerade bursa i höger häl och mina domningar i vänster tår. Han bekräftade mina misstankar om att domningarna var pga av Mortons neurom, och ev. läkning av detta skulle ta tid. Därför bokade vi in ett återbesök efter semestern, vilket det var dags för idag.

Jag förberedde mig redan igår med ett kortare löppass på 25 min, bara för att alla symptom skulle bli tydliga idag. Tyvärr är det så att det även efter sommaren är status quo. Bursan blir varken sämre eller bättre, den gör inte ont men ligger där och stör. Domningarna/smärtan i vänster tår är också kvar, dessutom har det tillkommit en brännande känsla ibland under framfoten. Speciellt tydlig var den brännande känslan efter löppasset igår.

Först en kort avstickare för förståelse av kommande delar i inlägget: För två veckor sedan gjorde jag en titthålsoperation som slutade utan åtgärd, dvs bokstavligt talat ett titthål. När ortopeden frågade om jag hade en sjukgymnast som kunde hjälpa mig efter operationen nämnde jag att jag går till LHC för Mortons neurom. Genast började han klämma på foten och kunde känna en nervknuta som nog kunde opereras men han ville ge det lite tid först. Så han ska titta på det igen i oktober när jag kommer på efterkontroll av titthålsoperationen.

Det var mest prat med sjukgymnasten, som heter Johan. Jag nämnde läget, även att en ortoped hade känt en nervknuta mellan andra och tredje tåleden. Johan sa att även den brännande känslan i framfoten också var ett tydligt symptom på Mortons neurom. Skönt, ett tag var jag rädd att jag hade en till skada i foten. Dessutom sa han att nerverna som kommer i kläm vid Mortons endast är känselnerver. Det betyder att det kan göra ont, domna, bränna osv men ska inte påverka funktionen. Också det ett skönt besked. Då ingen nämnvärd förbättring har skett på så lång tid är en operation troligtvis det som gäller nu. Detta får ortopeden besluta om, men Johan ville att jag skulle fråga ortopeden vid efterkontrollen om stötvågsbehandling kan vara en utväg.

Angående bursan fanns det inte mycket att göra. Omvända tåhävningar t.ex. hjälper bara hälsenan, inte inflammerade slemsäckar. Men sjukgymnasten tyckte jag kunde fråga ortopeden om en kortisonspruta i slemsäcken. Det skulle tydligen kunna hjälpa.

Jag fick också fortsätta träna men jag ska vara uppmärksam på ifall läget ändras, om det blir värre (eller t.o.m. bättre). Jag blev också rådd till att hitta lämpligare cykelskor, som är breda över lästen och inte trycker på vid hälen. Jag var runt i två butiker i linköping igår men inget fanns i min storlek. Jag får nog åka till en större butik i en större stad och prova ut ett par bra skor.

Känslan efter besöket är positiv. Lite tråkigt att det inte går att göra något nu men det finns ändå en väg framåt. Längtar till ortopedbesöket!