Precis som föregående år dog cyklingen ut efter VR. Jag är en av de som alla riktiga cyklister beklagar sig över när de noterar att det blivit mycket glesare med cyklister på vägarna efter VR. Cyklingen har tagit mycket tid under våren och när huvudmålet är avklarat är det skönt att ta det lugnt ett tag. Förutom att ta det lugnt ville jag också ha mer tid över med familjen. Lägg därtill att semestern börjar, vi far kors och tvärs, då blir det svårt att få till träning.

Jag har märkt att jag funkar bäst i projektform. Jag behöver ett tydligt mål att satsa mot för att känna mig nöjd och motiverad. Nästa år blir det ingen storsatsning inför VR. Det får vänta en liten stund. Jag kommer cykla runt sjön ändå, men i ett beskedligare tempo. Istället har jag velat sätta upp ett mål tillsammans med min fru. Hon cyklar inte, än, men springer gärna. Jag har inget emot löpning, det har bara blivit så att jag tycker mer om cykling. Mitt (vårt) nästa mål kommer dock vara löprelaterat: vi har anmält oss till Göteborgsvarvet 2016. I detta ligger inte bara själva loppet utan en helg på hotell i Götet, bara hon och jag. Då jag nuförtiden ofta bara får ca 40 cm av vår 180 cm breda säng, inte sällan med en barnfot som sparkar in i revbenen, är en helg med god sömn i en skön säng hårdvaluta och en bra motivator!

Jag har aldrig sprungit GV förut. Jag har inte sprungit 21 km alls. Det längsta jag gjort är några 12 km rundor och de längsta loppen är 10 km. Kanske inte så konstigt då jag sällan springer. En normal målsättning borde egentligen vara att ta mig runt GV och se vad det är för något. Jag hittar inte så bra i Göteborg heller så det skulle vara ett bra tillfälle att bara småjogga, lära mig gatunamn osv, men det funkar inte riktigt för mig. Jag gillar tuffa mål! Jag gillar också snygga, jämna siffror och en sådan snygg siffra är 1:30, eller 90 min. Det vore riktigt kul att springa under 90 min, men jag vet verkligen inte om jag pallar det. Det är en fart på 4:17 min/km.

Som ett delmål till allt detta finns att göra en bra tid på ett seedningslopp till GV. I november går ett lopp i Norrköping. Det är på 10 km. För att få en bra startgrupp i GV och en indikation på att 90 min är möjligt är delmålet att springa de 10 km på 40 min, ännu en jämn och fin siffra.

Då mitt hjärta med all säkerhet är starkare än mina löparben så gäller det att börja försiktigt. Jag har börjat springa några gånger i veckan. Bara lugn löpning för att stärka leder och ligament. Hittills bara på grusväg, förutom i helgen då det blev 8 km asfalt hos svärföräldrarna. Någon dag senare blev det vandring i snygga, icke fotriktiga skor en hel dag på Astrid Lindgrens Värld. Efter det har jag små känningar i knät. Om det är löpningen eller dagen på ALV som är boven vet jag inte, förmodligen en kombination, men jag tar det lugnt några dagar extra och kör prehabstyrka istället.

Nu blir det att knarka löparforum, böcker mm för att hitta bra upplägg för löpningen!

En dålig start på träningsprogrammet mot VR. Kände första dagen då Mattias Recks program skulle ha börjat (3:e mars) att jag hade en liten förkylning i kroppen och bestämde mig för att vänta en dag. Gjorde det och genomförde resten av veckans fyra pass men hade ändå en liten känsla av förkylning i kroppen. Det var kanske dumt. I tisdags skulle vecka två ha börjat men då hade förkylningen eskalerat. Två dagar med lugn jobbpendling blev det men annars inga träningspass alls. Riktigt sur och segdragen förkylning. Nu sitter jag på söndagkvällen och ska planera in vecka tre i kalendern men har fortfarande en tät näsa och lite slemhosta kvar. Ska smyga igång med jobbpendling imorgon och känna efter, jag hoppas verkligen att jag är redo för hårdare träning. På schemat står Vo2-max, tröskelintervaller, styrkeintervaller och distans. Tung vecka med andra ord så kroppen måste vara riktigt frisk för att klara det. Jag ska inte göra något dumt, men jag är riktigt sugen på hårdträning nu så det är svårt att vara klok och avstå om det skulle visa sig nödvändigt. Får se hur det går.

Länge sedan ett inlägg kom. Det har hunnit bli en del mil i trainern under vintern. Häromdagen kom jag upp i 150 mil. Träningen har dock varit något ostrukturerad sista tiden, det ska det bli ändring på nu. Jag har tänkt att inspireras av Mattias Recks träningsprogram för sub8, som är publicerat på cykla.se. Den planen börjar imorgon. Det är en ganska tuff plan, ca 10-12 timmar per vecka i början för att stegra ännu mer mot slutet. Det kommer jag inte klara. Jag tror att varken mitt schema eller min kropp är redo för det (mer om kroppen sen) men jag ska inspireras av programmet för att få något som funkar för mig. Jag tror det bästa är att planera träningen vecka för vecka, att varje söndag eller liknande göra upp en plan för kommande vecka. Faktorer jag behöver ta hänsyn till i veckoplanen är bl.a. dessa:

  • Jobbpendlingen kommer snart ske varje vardag. Många dagar blir återhämtningscykling men en del dagar får förlängas till att bli nyckelpass.
  • Torsdagsintervallerna med Hymer. Dessa ska med.
  • RoH-klungans övergripande plan med bla träningshelger, motionslopp och Cycle Camp Isaberg ska beaktas.
  • Löpning en helgdag i veckan. För kropp och familj.

Den sista punkten ska jag utveckla lite mer. Recks plan har som regel två distanspass varje helg. Det blir tråkigt för familjen (och mig) att vara borta 3-6 timmar varje lördag och söndag i 15 veckor. Dessutom behöver jag nog variera min träning lite. Denna vinter har det blivit nästan bara cykling och inte så mycket annat. Det har lett till att jag har fått ont i vänster knä. Det gör ont när jag går i trappor och gör liknande rörelser, men inte när jag tränar. För länge sedan hade jag något liknande, sjukgymnasten gav mig diagnosen Patellofemoralt smärtsyndrom (PFSS). Vad jag har läst verkar det vara lite av en slaskdiagnos när inget annat passar in. Hur som helst har jag liknande smärtor nu, och kör med lättare styrketräning för att rehabilitera/förebygga. Kopplingen till träningsprogrammet är att jag ska lägga in löpning en av helgdagarna. Dels för att löpning är lite mer tidseffektivt men också för att få variation i träningen och lite bättre träning för skelett/muskler. Givetvis kommer styrka också finnas med.

Just nu har jag en lättare snuva. Jag hoppas den går över med en god natts sömn så träningen kan börja på allvar imorgon. Jag är väldigt taggad nu! Oavsett vilken tid jag cyklar VR på så ska jag i juni vara i mitt livs bästa form!

Basträningen inför VR2015 inleddes för ett tag sedan. Nu är första fyraveckorsprogrammet avklarat och jag har kommit en vecka in på program nummer två.

Jag följde ett fyraveckors basträningsprogram från Trainerroad.com. En av de första sakerna jag fick göra var ju ett test för att fastställa min FTP. Hela fyraveckorsprogrammet är sedan anpassat för just min förmåga. En intressant aspekt för min del med wattbaserad träning var att jag inte hade koll på ansträngningsnivåerna. Hela programmet var basträning fyra pass i veckan, basträningen visade sig ha en högre intensitet än jag trodde. Hade jag kört på egen känsla hade jag definitivt kört för lugnt. Att bli coachad genom varje träningspass gjorde det mycket roligare dessutom.

Nu har en vecka av det nya programmet gått. Jag utgick från nästa program enligt Trainerroad men modifierade det något för att passa bättre. För det första kände jag att det blir för mycket med enbart cykling. Därför bytte jag ut ett av passen (lördagspassen) mot löpning. Löpningen stärker kroppen på ett annat sätt än vad cyklingen kan och jag tror att det är bättre för det allmänna välbefinnandet. Dessutom är det trevligt med lite ombyte. Sedan har jag kortat ner längden på en del pass. De längsta passen i första programmet var 120 min långa, denna gång sträcker de mot 165 min. Egentligen är det fullt görbart men jag försöker anpassa min träning så att den får så lite familjepåverkan som möjligt. Det innebär att jag oftast sätter mig på trainern när barnen somnat och frun är ute på andra aktiviteter. Att då cykla nästan tre timmar gör att det blir för sent på kvällen när jag är klar. Jag tror inte det får så värst negativ påverkan på formen att korta ner passen. Jämför jag med min hittills största satsning på VR, sub8 2012, så kommer jag ändå ha väldigt mycket mer träningstimmar registrerade jämfört med motsvarande period den gången.

Det är otroligt kul att planera sin träning så mycket som jag gör nu. Det har jag inte gjort förut och jag hoppas detta hjälper mig att hålla uppe motivationen genom hela vinterhalvåret så jag har en grym bas att stå på när det är dags att börja träna hårt i mars. Ska försöka att snart få på pränt en grovskiss för hela vägen fram till juni 2015.

Resan mot att vara i toppform juni 2015 börjar denna vecka. Äntligen!

Det var länge sedan jag hade någon kontinuitet i konditionsträningen. Nu brakar det loss på allvar. Jag har skaffat mig två nya träningskompisar inför inomhussäsongen: en ny trainer och en prenumeration hos trainerroad.com.

Trainern, en Kurt Kinetic Road Machine II, sägs vara en av de som mest efterliknar riktig cykelkänsla när det gäller hastighet vs. motstånd. Den är vätskebromsad och ska då också vara bland de tystare. Trainerpass blir en riktig nyckel för mig under vintern då jag inte kommer komma ut när det är dagsljus. Min träning kommer oftast ske efter att barnen lagt sig, ofta kommer jag vara ensam hemma med barnen så jag kan heller inte ta mig utanför huset för träning. Då blir trainern framför TV:n perfekt. Denna trainer har ingen wattmätare, då blir prislappen för dyr, men för just denna trainer går det bra att virtuellt skatta watt genom att mäta hastigheten på hjulet och omvandla det till effekt. I absoluta tal blir det kanske inte rätt men det ska vara konsekvent och repeterbart, därför ska det gå att följa sin utveckling bra.

Att sitta på en trainer helt planlöst kan blir rätt…tråkigt. Det är där trainerroad.com kommer in i bilden. En uppsjö av pass och träningsplaner finns att tillgå där för endast $10/månad. Abonnemanget går dessutom att frysa de månader jag hellre cyklar ute. Bland det första de låter dig göra är att cykla ett pass med ett FTP-test, för att ta fram din FTP (functional threshold power = tröskeleffekt). Baserat på din FTP anpassas alla pass du cyklar så att du ligger på rätt intensitetsnivå. Inte cyklar för hårt när det ska vara lätt, eller vice versa. Som jag nämnde har de också en uppsjö av träningsplaner. Denna vecka är tanken att jag börjar följa ett av dem. Eftersom jag inte suttit på cykeln på länge så blir det en lång period av basträning och imorgon (tisdag) börjar första fyraveckorsprogrammet för min del. Det blir en rejäl ökning av träningsdosen, fyra pass och totalt 6-8 timmar per vecka, även om de blir på låg intensitet. Programmen är periodiserade, dvs mängden ökar för varje vecka för att låta fjärde veckan bestå av lättare återhämtning.

Jag hoppas att kroppen är redo för detta. Både fysiskt och psykiskt. När de första fyra veckorna är klara får jag utvärdera om kroppen och livspusslet klarar av denna mängd. Förhoppningsvis kan jag fortsätta med nästa steg men går inte det får jag korrigera och följa ett lättare program.

Det här inlägget har legat och malt ett tag, mest i mitt huvud.

Vätternrundan gav en extremt bitter eftersmak. Det positiva beskedet från Halvvättern höjde mina förhoppningar. Farten hade jag. Tyvärr hade jag inte uthålligheten i ryggen. Jag var besviken på mig själv.

Bitterheten byttes ganska snart mot en stor revanschlusta. Jag ville inte bara ha revansch på min tragiska rygg. Jag ville även ha revansch på förra årets 8:00:50-ish. Redan samma kväll som Vätternrundan var över så började tanken på en sub8 mala. Så tidigt har aldrig lusten att köra VR kommit tillbaka, det brukar dröja några veckor.

Jag började räkna på hur många träningstimmar som var rimligt att få ut av en vecka. Jag sneglade en del på Mattias Recks träningsprogram för en sub8 och hur det skulle kunna ändras för att passa mitt liv med jobbpendling och familjeliv. Samtidigt pratade jag ihop mig med några RoH-kollegor om att sätta ihop en grupp med starkt folk som vi känner till. Vi skulle känna varandra, veta att alla har ett gott hjärta till Ride of Hope samt att alla är duktiga cyklister. Vi ville även ha så många som möjligt från samma ställe, så vi kunde träna en del tillsammans. Allt för att få en så samkörd klunga som möjligt.

Nu verkar det som att jag får en riktigt bra chans på revansch! I Ride of Hopes färger är vi ca 30 cyklister som ska försöka nå målet. Huvuddelen av gruppen är klickar ur årets Sub9 RoH-gäng från Östergötland samt ur en sub8:30 från Skåne.

Under senaste tiden har jag varit mest fokuserad på löpning och lite allmän styrka. Då det blev endast cykling under våren vill jag blir mer allsidig igen. Funktionell träning för hela kroppen och löpning som stärker skelettet. Men snart, snart börjar planeringen för hur sub8 ska nås. Denna gång ska jag göra det rätt. En långsam upptrappning med lugn mängdträning. Jag ska låta kroppen hänga med och inte skada mig, igen.

Det kommer bli en kul träningsvinter/vår. För att inte glömma hösten.

Jag reggar all min träning på funbeat.se. Det är en riktigt bra träningsdagbok med en väldigt aktiv forumdel, som har hjälpt mig med både inspiration och mektips för cykeln. Kan varmt rekommendera sidan.

En nackdel med mitt användande av funbeat är att jag reggar min träning där, men sedan blir det inte så mycket analys av det hela. Jag funderar på ifall bloggen kan bli ett bra sätt att reflektera över veckan som gått, samt göra en liten plan för kommande vecka. Jag testar så får vi se.

Träningsmässigt hade jag nog önskat mer av veckan. Sju min plankor fyra dagar. Veckan bjöd också på två simpass, 60 min i måndags och endast 20 min igår. Det korta passet igår berodde på att jag vaknade sent och hann inte känna efter hur jag mådde då jag stressade iväg till simhallen. På insimmet så kände jag en huvudvärk komma smygande och efter 20 min insåg jag att det är bättre att åka hem och vila lite.  Efter lite nya krafter blev det en rask promenad med Emma och barnen längs med kanalen. Ungefär 40 min och 4,5 km.

Promenaden blir nästan en radioöverlämning till nästa stycke. Jag vill komma igång mer med löpningen, för att bli allsidig och för att se vad foten klarar. Har läst lite i Malin Ewerlöfs bok om löpning och sneglat på hennes nybörjarprogram. Egentligen tror jag inte jag är nybörjare men jag är rädd att mitt hjärta klarar mer än lederna gör så jag tänkte tvinga mig själv till att ta det lugnt och bygga upp fötterna i sakta mak. Första veckan var bara promenader några km ett par dagar i veckan. Sedan byggs det på med kombinerade gång-/löprundor osv. Tänkte försöka komma ut i veckan och gå/springa åtminstone två pass. Det får bli målet för kommande vecka.

Något som också har fattats denna vecka är inspiration. Mycket tankar snurrar i huvudet just nu. Sedan är vår minsting (1,5 månad) inte gärna själv på kvällarna utan någon av oss måste hålla henne. Så tiden/orken/motivationen finns inte alltid där. Jag hoppas det kan ändra sig snart.

Vidare var jag också hos sjukgymnasten i torsdags för att påbörja behandlingen av plantar fasciit. Han gick loss med en stötvågsmaskin på foten. 2000 stötar på fem minuter. Tanken är att tillfoga en skada och inflammation på senan för att sätta igång kroppens egna läkningsprocess, som förhoppningsvis läker både den nya skadan och den gamla plantar fasciit. Gick därifrån med en ömmande fot, men det känns redan bättre nu. Minst två besök till ska det bli, sen får vi se om senan har läkt.

 

Nu är snart min andra jobbvecka efter sex månaders föräldraledighet över. Jag har inte riktigt vant mig vid rutinerna än. Under ledigheten satt vi ofta uppe rätt sent på kvällarna. Nu går jag upp kl 05.30 varje vardag, då är inte sena tv-kvällar optimalt. Denna vecka har varit extra illa då vi har haft aktiviteter flera vardagskvällar och kommit hem sent.

Energin till att träna finns inte där, det är knappt jag orkar motivera mig till 10 min fot(p)rehab varje kväll.

I onsdags var jag så trött att jag flera gånger var tvungen att gå till utkorgen på mailkontot, för att se vad jag skrivit i mail som hade skickats bara någon minut tidigare… Illa.

Jag vill rycka upp mig! Hitta motivationen igen. För att nå dit behöver jag bli mer disciplinerad gällande att fastna i soffan på kvällarna. Det låter ju som en lätt sak? Bara att göra det? Får se hur det går. Snart är det helg i alla fall, då blir det lite mer sömn.

Så har då tillfälle 4 i simkursen varit. Dagens pass var inte lika fysiskt krävande som de andra varit. Idag var det fokus på balans och vattenläge.

Passet fokuserade på fyra saker:

  1. Streamline. Att hålla ihop händerna över huvudet vid frånskjut. Viktigt att här även spänna magen samt sträcka på benen och vristerna.
  2. Huvudet. Att titta ner eller möjligen något lite framåt men inte rakt fram, för då sjunker kroppen. Att hålla huvudet still, inte röra runt på det för mycket vid t.ex. andning – kroppen följer huvudet! Blicken ska vara neråt när vid simning och i väggen på sidan när vid andning, inte i taket, inte bakåt, inte framåt.
  3. Bältet. Spänn åt bältet runt höften och vinkla den lite. Om man har kroppshållning som en säck potatis i vattnet kommer man att tappa fötterna och får mer motstånd.
  4. Lodlinje. Rotera runt en punkt mitt i kroppen, tänk en laserstråle som går från mitt på hjässan och bort i kaklet på andra sidan, den går rakt igenom kroppen och det är runt den axeln vi roterar. Även här är också armbågen viktig för balansen. Om man slänger fram armen från sidan svänger hela kroppen och det uppstår obalans. Krattan är en bra övning för detta.

Första övningen var streamline med frånskjut. Helt enkelt bara att skjuta ifrån, utan att sparka med benen, och se hur långt man kom. Det var häftigt att känna hur mycket fortare jag gled och hur mycket längre jag kom när jag hade en bra streamline kontra en dålig.

Andra övningen var väldigt svår. Vi skulle börja med att krypa ihop som en köttbulle, sedan sträcka ut armar och ben till en supermanposition. Det gällde att koppla in magen i det hela för att få upp benen till ytan. Först av allt fick en av tjejerna i kursen visa hur det skulle gå till, och det såg så lätt ut. När jag sedan provade gick det verkligen inte. Kroppen var helt rak, men fötterna sjönk ner till botten direkt.

Sedan körde vi kickar under vattnet. Fem kickar streamline med kroppen riktad neråt, sedan rotera 90 grader med hjälp av benen och göra fem kickar på sidan, osv tills vi hade roterat runt.

Sista övningen var enarmsimning, med andra armen framåt eller utmed sidan.

Vi avslutade med att simma 200-100-50 m fritt med ökande intensitet. 50 m skulle vara max. Tidsmässigt var det nog bra, jag simmade på 42 sekunder och tror jag var bland de snabbare på kursen. Fredrik noterade dock att något inte riktigt ser rätt ut när jag går på max. Han kunde inte riktigt sätta fingret på vad. Det var som att jag slingrade mig fram trots att jag ändå roterade (även om jag kunde rotera mer). Själv hade jag känslan att jag guppade lite mer upp och ner när jag gick på max. Samtidigt hörde jag tydligare ”plums” vid isättningarna. Jag ska fortsätta nöta och hoppas att jag eller Fredrik inser vad det är jag gör konstigt.

Idag var också första dagen tillbaka på jobbet efter sex månaders föräldraledighet. Jag har haft det lyxigt en tid nu när jag har kunnat träna i princip när som helst på dagen. Nu blir det tidiga morgnar för att ta sig till jobbet, och idag var jag riktigt trött när jag kom hem. Jag tror det gäller att prioritera för min del. Det har blivit en del tv-tittande på kvällarna, jag tror jag får välja bort det och verkligen vara strukturerad/disciplinerad för att hinna med både träning och vardagssysslorna. Jag ska testa att cykla till jobbet någon gång denna vecka och jag hoppas att foten håller för de 30 minuterna utan att jag får betala för det resten av dagen.