fot

All den träning, det vill säga cykling, jag utförde fram till Vätternrundan satte sina spår i mina fötter. Det var nog många träningsmissar som jag ignorerade, bland annat att inte återhämta sig då kroppen behöver det och att träningen blev på tok för ensidig. Jag vet inte om jag enbart kan skylla på att den stora, ensidiga mängden cykling, i för trånga skor, orsakade  både Mortons och inflammerad bursa men jag tror nog den var en starkt bidragande orsak.

Någonstans längs skadevägen lovade jag mig själv att jag inte skulle bli så ensidig i min träning igen. Prio ett ska vara att träna för att kroppen ska må bra, prio två att träna mot roliga lopp etc.

De domningar jag har haft i foten (på grund av Mortons neurom) har lett till att jag går med birkenstocks inomhus och bra inlägg i skorna utomhus. Nu, på andra sidan sommaren, börjar jag se en bieffekt av detta: att min fotstyrka är riktigt usel. Jag blir extremt trött i fötterna efter en pinsamt kort stund barfota.

För att undvika en sån här period med fotskador i framtiden ska jag försöka träna fötterna specifikt. Till en början blir det en form av rehabträning för att bli frisk men jag hoppas att jag har drivet att fortsätta med det som prehabträning även i framtiden.

I Malin Ewerlöfs bok om löpning läste jag att hon rekommenderade en kort barfotalöpning efter en joggingtur. Men den ska vara väldigt kort till en början (runt 100 m), på mjukt underlag och med mellanfot- eller framfotisättning. Jag har också googlat runt lite och hittat ett par övningar, bland annat från iform.se, som lämpar sig väl att köra framför tv:n. Det är just där vi brukar landa på kvällarna när barnen somnat, jag gillar om man kan träna samtidigt.

  • Balansplatta. Stå med en höftbredds avstånd mellan fötterna och fördela vikten från sida till sida, framåt och bakåt. Stå på ett ben.
  • Upp på tå. Stå med en höftbredds avstånd mellan fötterna. Lyft upp på tå så högt som möjligt och sänk igen. Upprepa 10 gånger.
  • Gammal gymnastikövning. Gå två steg fram på tårna och sedan två steg tillbaka på hälarna. Ta även två steg på yttersidan och därefter på insidan av foten. Upprepa 10 gånger.
  • Hitta finmotoriken. Träna finmotoriken genom att plocka upp små föremål från golvet med tårna. Gör övningen med båda fötterna. Jag tänker mig att man även kan ”hasa” sig framåt med hjälp av tårna. Det borde ge samma effekt.
  • Massera och stretcha fötterna.

Detta borde kunna gå att köra åtminstone varannan kväll. Kanske att jag inte kör exakt detta program men det får duga som inspirationsbas.

Innan semestertider var jag hos en sjukgymnast på LHC pga min inflammerade bursa i höger häl och mina domningar i vänster tår. Han bekräftade mina misstankar om att domningarna var pga av Mortons neurom, och ev. läkning av detta skulle ta tid. Därför bokade vi in ett återbesök efter semestern, vilket det var dags för idag.

Jag förberedde mig redan igår med ett kortare löppass på 25 min, bara för att alla symptom skulle bli tydliga idag. Tyvärr är det så att det även efter sommaren är status quo. Bursan blir varken sämre eller bättre, den gör inte ont men ligger där och stör. Domningarna/smärtan i vänster tår är också kvar, dessutom har det tillkommit en brännande känsla ibland under framfoten. Speciellt tydlig var den brännande känslan efter löppasset igår.

Först en kort avstickare för förståelse av kommande delar i inlägget: För två veckor sedan gjorde jag en titthålsoperation som slutade utan åtgärd, dvs bokstavligt talat ett titthål. När ortopeden frågade om jag hade en sjukgymnast som kunde hjälpa mig efter operationen nämnde jag att jag går till LHC för Mortons neurom. Genast började han klämma på foten och kunde känna en nervknuta som nog kunde opereras men han ville ge det lite tid först. Så han ska titta på det igen i oktober när jag kommer på efterkontroll av titthålsoperationen.

Det var mest prat med sjukgymnasten, som heter Johan. Jag nämnde läget, även att en ortoped hade känt en nervknuta mellan andra och tredje tåleden. Johan sa att även den brännande känslan i framfoten också var ett tydligt symptom på Mortons neurom. Skönt, ett tag var jag rädd att jag hade en till skada i foten. Dessutom sa han att nerverna som kommer i kläm vid Mortons endast är känselnerver. Det betyder att det kan göra ont, domna, bränna osv men ska inte påverka funktionen. Också det ett skönt besked. Då ingen nämnvärd förbättring har skett på så lång tid är en operation troligtvis det som gäller nu. Detta får ortopeden besluta om, men Johan ville att jag skulle fråga ortopeden vid efterkontrollen om stötvågsbehandling kan vara en utväg.

Angående bursan fanns det inte mycket att göra. Omvända tåhävningar t.ex. hjälper bara hälsenan, inte inflammerade slemsäckar. Men sjukgymnasten tyckte jag kunde fråga ortopeden om en kortisonspruta i slemsäcken. Det skulle tydligen kunna hjälpa.

Jag fick också fortsätta träna men jag ska vara uppmärksam på ifall läget ändras, om det blir värre (eller t.o.m. bättre). Jag blev också rådd till att hitta lämpligare cykelskor, som är breda över lästen och inte trycker på vid hälen. Jag var runt i två butiker i linköping igår men inget fanns i min storlek. Jag får nog åka till en större butik i en större stad och prova ut ett par bra skor.

Känslan efter besöket är positiv. Lite tråkigt att det inte går att göra något nu men det finns ändå en väg framåt. Längtar till ortopedbesöket!

Min fotskada har hindrat mig från cykling och löpning så länge att jag klättrar på väggarna. Jag måste ha något att göra, att vänta ut en skada är inget för mig. För ett tag sedan insåg jag att simning kanske kunde vara något för mig, i vattnet borde knappast tårna domna av hela tiden. Sedan den tanken slagit mig har jag provat att simma en bit när vi har badat i en sjö eller ett badhus, men jag har aldrig gått till en simhall enbart för att motionssimma. Kort efter att simtankarna dök upp kom ett erbjudande om en crawl-kurs från min klubb IK NocOut.se. Såklart att jag nappade på det! Kursen börjar först nästa vecka, men vissa tillfällen har jag dåligt tålamod och vill börja med vad-det-nu-är direkt. Det här, efter många veckor utan konditionsträning, var ett sådant tillfälle. Så jag har knaprat youtube-videos om crawl-teknik för att lära mig så mycket som möjligt. Jag hittade många bra tips från Min Utmaning:s youtube-kanal.

Idag var det så dags att åka till simhallen enbart för att motionssimma. Vi var inte många i simhallen denna förmiddag. Skönt. Jag simmade på, längd efter längd, och försökte tänka på allt det youtube-filmerna sa att man skulle tänka på. Det var riktigt jobbigt, men det var otroligt kul! Jag insåg att det verkligen finns mycket att förbättra, på kursen kommer säkert ännu fler förbättringsområden pekas ut. Det jag försökte tänka på idag var tre saker:

  • att hålla ner huvudet för att få bättre vattenläge för resten av kroppen.
  • få till andningen lite bättre, speciellt på högersidan. Jag kan andas bra åt vänster men får ofta i mig mycket vatten åt höger
  • Låta armarna gå utmed ”rälsen”, dvs inte korsa min kropps centrumlinje med armtagen. Detta för att få så mycket kraft som möjligt i rätt riktning.

Det var mer än nog att tänka på de sakerna till en början. Speciellt andningen får jag kämpa vidare med. Totalt blev det en timma i bassängen, om än med en hel del vilopauser vid bassängkanten. Jag ser väldigt mycket fram emot kursen nu, så mycket att det kanske blir ytterligare något simpass innan veckan är slut.

(varning för osammanhängande inlägg…)

Tidigare i mitt aktiva liv var det mycket basket. Men efter gymnasiet så försvann det och inget annat tog vid. Jag provade på volleyboll och klättring men det blev aldrig någon riktig kontinuitet.

För 7-8 år sedan började jag få upp intresset för cykelsporten. Mycket tack vare Tour de France, kommenterat av Roberto Vacchi och Anders Adamsson. Jag började cykla lite smått och när vi sedan flyttade ut utanför staden så blev det perfekt pendlingsavstånd till jobbet – 16 km enkel resa. Sedan blev det mer än jobbpendling då jag 2010 anmälde mig till Vätternrundan för första gången. Nu var jag såld på cykling! Förutom andra motionslopp blev det Vätternrundan 2011 och 2012 i Ride of Hopes färger.

Inför VR 2013 var mitt mål att åka sub8, under 8 timmar, runt sjön. Även denna gång med Ride of Hope. Tyvärr  lyssnade jag inte riktigt på kroppen under träningen. I april ådrog jag mig en liten inflammation i bursan under hälsenan i höger fot. I maj, under ett randonnélopp, var cykelskon för hårt spänd och jag klämde nerver mellan tårna i vänsterfoten. Det utvecklades till Mortons Neurom. Men jag vilade inte utan fortsatte träna vidare.

Lesson learned: Lyssna alltid på kroppen!

(Målet att nå sub8 på VR nåddes nästan. Officiella tiden blev 8:00. En minut ifrån.)

Det var (ett utdrag ur) bakgrunden.

Nuläget är alltså detta: Jag lider inte så mycket av inflammationen i bursan, även om jag känner att den finns där ibland. Värre är det med Mortons. Mittentån på vänsterfoten domnar nästan dagligen, trots att jag går med birkenstocks inomhus och har skoinlägg utomhus. Dessutom har jag väldigt mycket värk under framfoten. Löpning och cykling vågar jag inte göra, då det gör riktigt ont efteråt.

Mina mål inför 2014 är att ge mig i kast med VR igen. Gärna med en sub8-klunga om vi får ihop tillräckligt mycket folk med den kapaciteten. Självklart är också önskningen att det går att träna på den nivå som krävs OCH att få vara skadefri. För att få vara det behöver jag bättre disciplin vad gäller kompletterande träning. Inför årets VR blev det nästan bara cykel, den kompletterande träningen var begränsad.  Något spontant styrkepass då och då räcker inte.

Förhoppningen är att denna blogg kan bli något som bidrar med struktur och överblick över min egen träning, där jag kan samla tankar kring träning, utrustning och planering mm. Jag hoppas även den kan boosta min motivation och skänka träningsglädje då det behövs. Om någon annan sedan vill läsa det jag skriver och får ut något av det, så får väl det ses som en bonus.