Innan semestertider var jag hos en sjukgymnast på LHC pga min inflammerade bursa i höger häl och mina domningar i vänster tår. Han bekräftade mina misstankar om att domningarna var pga av Mortons neurom, och ev. läkning av detta skulle ta tid. Därför bokade vi in ett återbesök efter semestern, vilket det var dags för idag.

Jag förberedde mig redan igår med ett kortare löppass på 25 min, bara för att alla symptom skulle bli tydliga idag. Tyvärr är det så att det även efter sommaren är status quo. Bursan blir varken sämre eller bättre, den gör inte ont men ligger där och stör. Domningarna/smärtan i vänster tår är också kvar, dessutom har det tillkommit en brännande känsla ibland under framfoten. Speciellt tydlig var den brännande känslan efter löppasset igår.

Först en kort avstickare för förståelse av kommande delar i inlägget: För två veckor sedan gjorde jag en titthålsoperation som slutade utan åtgärd, dvs bokstavligt talat ett titthål. När ortopeden frågade om jag hade en sjukgymnast som kunde hjälpa mig efter operationen nämnde jag att jag går till LHC för Mortons neurom. Genast började han klämma på foten och kunde känna en nervknuta som nog kunde opereras men han ville ge det lite tid först. Så han ska titta på det igen i oktober när jag kommer på efterkontroll av titthålsoperationen.

Det var mest prat med sjukgymnasten, som heter Johan. Jag nämnde läget, även att en ortoped hade känt en nervknuta mellan andra och tredje tåleden. Johan sa att även den brännande känslan i framfoten också var ett tydligt symptom på Mortons neurom. Skönt, ett tag var jag rädd att jag hade en till skada i foten. Dessutom sa han att nerverna som kommer i kläm vid Mortons endast är känselnerver. Det betyder att det kan göra ont, domna, bränna osv men ska inte påverka funktionen. Också det ett skönt besked. Då ingen nämnvärd förbättring har skett på så lång tid är en operation troligtvis det som gäller nu. Detta får ortopeden besluta om, men Johan ville att jag skulle fråga ortopeden vid efterkontrollen om stötvågsbehandling kan vara en utväg.

Angående bursan fanns det inte mycket att göra. Omvända tåhävningar t.ex. hjälper bara hälsenan, inte inflammerade slemsäckar. Men sjukgymnasten tyckte jag kunde fråga ortopeden om en kortisonspruta i slemsäcken. Det skulle tydligen kunna hjälpa.

Jag fick också fortsätta träna men jag ska vara uppmärksam på ifall läget ändras, om det blir värre (eller t.o.m. bättre). Jag blev också rådd till att hitta lämpligare cykelskor, som är breda över lästen och inte trycker på vid hälen. Jag var runt i två butiker i linköping igår men inget fanns i min storlek. Jag får nog åka till en större butik i en större stad och prova ut ett par bra skor.

Känslan efter besöket är positiv. Lite tråkigt att det inte går att göra något nu men det finns ändå en väg framåt. Längtar till ortopedbesöket!