Nu var det riktigt länge sedan jag skrev här. Motivationen har inte riktigt funnits. Skrivlustan hänger nog mycket ihop med träningslustan, och just träningslustan har fattats ett tag.

Det händer alltid mycket annat i slutet på året. Lägg därtill att jag fortfarande är skadad så försvinner den lilla träningsmotivation jag har.

Vad har egentligen hänt sedan sist då? Inte mycket. Jag lider fortfarande av mortons neurom. Fast på senare tid har symptomen ändrat karaktär lite. Domningarna finns ännu kvar men i mindre omfattning. Istället är det en del smärta under framfoten. Jag går i tofflor både på jobbet och hemma för att avlasta foten så mycket som möjligt.

Jag var faktiskt på ultraljud häromdagen för att undersöka både mortons och min (förmodade) inflammerade bursa i höger häl. Vad gäller bursan så var det mycket riktigt den som var inflammerad, men det var så lite att jag blev rådd att inte göra någonting åt det, troligtvis kommer det läka av sig självt även om det kan ta lång tid. Nerverna bland tårna var lite svårare att lokalisera men till slut trodde sjukgymnasten att han hittade den nerv jag misstänker. Bilden i sig kanske inte sa så mycket men när han jämförde samma nerv i höger resp. vänster fot så kuna man (han) se att nerven i min vänstra fot var större. Inte undra på då att den lättare kläms och tårna domnar.

Sjukgymnasten tyckte jag skulle undvika operation så länge det bara gick. Eftersom jag inte har lika ont som i somras och att symptomen har ändrat karaktär, tyckte han att det finns en god chans att det självläker. Om jag tar hand om foten. Det innebär inlägg med pelott och rymliga skor som inte klämmer. Sedan skulle vi höras av igen om tre-fyra månader. Skönt att slippa operation men lite synd att det inte finns någon quick fix.

Så nu har jag lämnat in mina cykelskor och försöka få dem utlästade. Svårt när det är plast. Går det inte får jag leta efter andra skor, kanske även passa på att skaffa skor med kolfibersulor då för att jämna ut trycket så  mycket som möjligt.

Förresten fick jag medaljen nedan på posten häromdagen. Det är medaljen från randonnéloppet den 18/5 då jag klämde foten. Jag har allså dragits med mortons neurom i över åtta månader nu. Hoppas det läker snart…

image

Idag var jag hos ortopeden för efterkontroll av min artroskopi. Fast mest var jag där för att låta honom titta på mina fötter. Gick väl därifrån med blandade känslor.

Efterkontrollen var snabbt avklarad. Jag nämnde att jag hade varit på en löprunda och en cykeltur ungefär en vecka efter operationen. ”Jaha, det var ju bra”. Sen var den kontrollen klar…

Den inflammerade bursan var också snabbt avklarad. Han kunde känna en svullnad men kunde inte avgöra ifall det var bursan eller hälsenan. Att sätta in en behandling då var inte ett alternativ. Han var lite frågande till varför sjukgymnasten inte hade undersökt foten med ultraljud för att se vad som var problemet. Jag ska fråga imorgon när jag träffar sjukgymnasten. Har inte de möjligheten att undersöka med ultraljud rekommenderade ortopeden att jag skulle höra av mig till Aktiva Rehab i Linköping.

Vi pratade sedan om mortons neurom i min vänstra fot. Själv har jag märkt att domningarna har avtagit över tiden. Jag har t.ex. inte haft så ont att jag måste lägga foten i högläge, det har inte hänt sen i somras. Nu känner jag mest en liten antydan till smärta, men så har jag inte belastat foten så mycket heller. Ortopeden å sin sida kunde inte känna någon nervknuta nu, det gjorde han tydligt vid artroskopin. Så att den har minskat är ju bra. Sammantaget fick jag rådet att inte operera nu. Anledningen var att jag faktiskt inte har så ont längre och det kan ta upp till ett år att återhämta sig helt från en operation. Han tyckte istället att jag skulle börja trappa upp träningen tills jag når en normal nivå igen. Sedan får jag känna efter hur foten reagerar. Blir det värre med mortons så får jag höra av mig för en operation då.

Något han däremot tyckte jag skulle satsa på var ett par gjutna inlägg med pelott, t.ex. från Team Olmed. Med min normala träningsnivå var det ingen tvekan enligt honom. Kommer nog testa ett tag till med fabriksinläggen i löparskorna och specialized’s egna inlägg i cykelskorna. Fungerar det inte får jag nog börja lätta på plånboken…

 

fot

All den träning, det vill säga cykling, jag utförde fram till Vätternrundan satte sina spår i mina fötter. Det var nog många träningsmissar som jag ignorerade, bland annat att inte återhämta sig då kroppen behöver det och att träningen blev på tok för ensidig. Jag vet inte om jag enbart kan skylla på att den stora, ensidiga mängden cykling, i för trånga skor, orsakade  både Mortons och inflammerad bursa men jag tror nog den var en starkt bidragande orsak.

Någonstans längs skadevägen lovade jag mig själv att jag inte skulle bli så ensidig i min träning igen. Prio ett ska vara att träna för att kroppen ska må bra, prio två att träna mot roliga lopp etc.

De domningar jag har haft i foten (på grund av Mortons neurom) har lett till att jag går med birkenstocks inomhus och bra inlägg i skorna utomhus. Nu, på andra sidan sommaren, börjar jag se en bieffekt av detta: att min fotstyrka är riktigt usel. Jag blir extremt trött i fötterna efter en pinsamt kort stund barfota.

För att undvika en sån här period med fotskador i framtiden ska jag försöka träna fötterna specifikt. Till en början blir det en form av rehabträning för att bli frisk men jag hoppas att jag har drivet att fortsätta med det som prehabträning även i framtiden.

I Malin Ewerlöfs bok om löpning läste jag att hon rekommenderade en kort barfotalöpning efter en joggingtur. Men den ska vara väldigt kort till en början (runt 100 m), på mjukt underlag och med mellanfot- eller framfotisättning. Jag har också googlat runt lite och hittat ett par övningar, bland annat från iform.se, som lämpar sig väl att köra framför tv:n. Det är just där vi brukar landa på kvällarna när barnen somnat, jag gillar om man kan träna samtidigt.

  • Balansplatta. Stå med en höftbredds avstånd mellan fötterna och fördela vikten från sida till sida, framåt och bakåt. Stå på ett ben.
  • Upp på tå. Stå med en höftbredds avstånd mellan fötterna. Lyft upp på tå så högt som möjligt och sänk igen. Upprepa 10 gånger.
  • Gammal gymnastikövning. Gå två steg fram på tårna och sedan två steg tillbaka på hälarna. Ta även två steg på yttersidan och därefter på insidan av foten. Upprepa 10 gånger.
  • Hitta finmotoriken. Träna finmotoriken genom att plocka upp små föremål från golvet med tårna. Gör övningen med båda fötterna. Jag tänker mig att man även kan ”hasa” sig framåt med hjälp av tårna. Det borde ge samma effekt.
  • Massera och stretcha fötterna.

Detta borde kunna gå att köra åtminstone varannan kväll. Kanske att jag inte kör exakt detta program men det får duga som inspirationsbas.

Innan semestertider var jag hos en sjukgymnast på LHC pga min inflammerade bursa i höger häl och mina domningar i vänster tår. Han bekräftade mina misstankar om att domningarna var pga av Mortons neurom, och ev. läkning av detta skulle ta tid. Därför bokade vi in ett återbesök efter semestern, vilket det var dags för idag.

Jag förberedde mig redan igår med ett kortare löppass på 25 min, bara för att alla symptom skulle bli tydliga idag. Tyvärr är det så att det även efter sommaren är status quo. Bursan blir varken sämre eller bättre, den gör inte ont men ligger där och stör. Domningarna/smärtan i vänster tår är också kvar, dessutom har det tillkommit en brännande känsla ibland under framfoten. Speciellt tydlig var den brännande känslan efter löppasset igår.

Först en kort avstickare för förståelse av kommande delar i inlägget: För två veckor sedan gjorde jag en titthålsoperation som slutade utan åtgärd, dvs bokstavligt talat ett titthål. När ortopeden frågade om jag hade en sjukgymnast som kunde hjälpa mig efter operationen nämnde jag att jag går till LHC för Mortons neurom. Genast började han klämma på foten och kunde känna en nervknuta som nog kunde opereras men han ville ge det lite tid först. Så han ska titta på det igen i oktober när jag kommer på efterkontroll av titthålsoperationen.

Det var mest prat med sjukgymnasten, som heter Johan. Jag nämnde läget, även att en ortoped hade känt en nervknuta mellan andra och tredje tåleden. Johan sa att även den brännande känslan i framfoten också var ett tydligt symptom på Mortons neurom. Skönt, ett tag var jag rädd att jag hade en till skada i foten. Dessutom sa han att nerverna som kommer i kläm vid Mortons endast är känselnerver. Det betyder att det kan göra ont, domna, bränna osv men ska inte påverka funktionen. Också det ett skönt besked. Då ingen nämnvärd förbättring har skett på så lång tid är en operation troligtvis det som gäller nu. Detta får ortopeden besluta om, men Johan ville att jag skulle fråga ortopeden vid efterkontrollen om stötvågsbehandling kan vara en utväg.

Angående bursan fanns det inte mycket att göra. Omvända tåhävningar t.ex. hjälper bara hälsenan, inte inflammerade slemsäckar. Men sjukgymnasten tyckte jag kunde fråga ortopeden om en kortisonspruta i slemsäcken. Det skulle tydligen kunna hjälpa.

Jag fick också fortsätta träna men jag ska vara uppmärksam på ifall läget ändras, om det blir värre (eller t.o.m. bättre). Jag blev också rådd till att hitta lämpligare cykelskor, som är breda över lästen och inte trycker på vid hälen. Jag var runt i två butiker i linköping igår men inget fanns i min storlek. Jag får nog åka till en större butik i en större stad och prova ut ett par bra skor.

Känslan efter besöket är positiv. Lite tråkigt att det inte går att göra något nu men det finns ändå en väg framåt. Längtar till ortopedbesöket!