Första gången jag simmar i Vansbro. Det märktes på min nervositet innan. Nervositet har jag ofta innan lopp, men av annorlunda karaktär. Inför Vätternrundan är nervositeten mer fokuserad runt min prestation. Nu gällde nervositeten allt. Jag hade ingen koll på loppet. Jag visste inte vart jag skulle gå, hämta kuvert, byta om mm. Tur var väl då att jag slapp färdas upp själv med mina tankar. Jag samåkte med två från Linköping, som hade simmat förut. De är anställda av försvarsmakten så den wannabe-MÖP (Militärt Överintresserad Person) som bor inom mig fick delta i många intressanta diskussioner om bl.a. prepping (ok, inte strikt militärt ämne, utan viktigt för alla), Robert Karjel och PRIO.

På vägen upp gick mina tankar till min gamla kollega, Ernst, och till den numera bortgångne Anders Gyhlenius (ni vet han i första säsongen av SVT:s ”En Klassiker” som tyvärr förlorade kampen mot cancer). De tillhör(de) en klick människor som gör alla klassikerlopp alla år. De verkar vara som en stor familj som har som släktträff varje gång ett lopp genomförs. Jag undrade hur de kunde gilla Vansbro så mycket. För mig var det än så länge ett nödvändigt ont för att få ESK genomförd. Mina känslor inför simningen blev inte bättre av att det regnade hela vägen upp.

Jag hade funderat på vad jag egentligen hade för mål med loppet. Jag visste egentligen ingenting om min kapacitet. Pga knäskadan hade jag simmat väldigt lite av rädsla för att sabba cyklingen. Jag hade dessutom inte alls simmat OW. Måndagen innan loppet hämtade jag ut min våtdräkt och på tisdagen resp. torsdagen gjorde jag mina enda OW-pass, 1 km vardera. Tempot var inte heller jättehögt, ca 10:30-11:00 min/500 m. Baserat på det skulle det bli tider knappt över timman på 3000 m. Att gå under en timma vore ju roligt, men jag visste inte om jag orkade hålla mitt tempo i 3000 m. Kompisar i cykelklungan hade berättat om första gången de gick under timman. Om de hade kämpat med det målet, kunde jag verkligen vänta mig att simma under timman?? Jag beslutade mig till sist för att mitt silvermål skulle bli att simma under 60 min. Guldmålet då? När jag kikade på hemsidan kvällen innan noterade jag seedningsgränserna för de första 6 startgrupperna. Att seeda sig till sjätte gruppen hade som gräns 58:00 både 2016 och 2015. Jag bestämde mig för att 58 min blankt skulle bli mitt guldmål. Så nu hade jag alltså ett guld- och ett silvermål utan någon som helst känsla för hur realistiska de var. Men ändå.

Vi kom upp till Vansbro strax efter 11. Min starttid var kl 12:03 så jag kände mig lite stressad, de andra i bilen startade inte förrän 15:03. Jag skyndade iväg mot målområdet, hittade kuvertutdelningen och fick min startmössa. Det gick ju jättesmidigt, inte alls så stor apparat som t.ex. VR. Så långt allt väl. Jag följde strömmen av människor som jag trodde var på väg mot starten, 2 km gångväg bort. Med en liten bit kvar stannade jag vid banvallen klev undan, nervöskissade en sista gång och bytte om. Solkrämen lät jag ligga kvar, den kändes väldigt onödig idag. Däremot saknade jag vaselinet, hittade inte det hemma kvällen innan. Senast jag såg den var VR, nu var den borta. Jag fick nätt och jämt ner väskan och skorna i påsen som skulle transporteras till målområdet. Det blir en lärdom till nästa gång: ta med så lite som möjligt till starten.En liten väska och kanske sandaler istället för skor. Efter att ha lämnat påsen står jag med alla andra grönmössor som väntar på att släppas in i startfållan. Jag känner mig väldigt bortkommen men gläds åt den härliga stämning som råder. Mycket förväntan ligger i luften. Speakern frågar hur många som gör sin första simning, många händer lyfts upp i luften. Skönt, jag är inte ensam. Speakern frågar hur många som gör sin sista simning. Min hand lyfts inte men förvånansvärt många andra och ett skratt går genom gruppen.

12:03 släpps vi äntligen i vattnet. Jag har hört mycket om att det skulle vara trångt och man får många sparkar och slag i början. Jag försökte komma så långt fram som möjligt i gruppen för att åtminstone minska antalet sparkar i ansiktet i början. Det är kolsvart i vattnet. Jag simmar på någons fötter och låter den sköta navigeringen så fokuserar jag bara på att bli lugn och hitta andningen. Efter bara 100 m simmar fötterna ifrån mig och jag får navigera själv, det gick ändå ok.

Min klocka var inställd på autolap var 500:e meter. Efter 500 m surrar den första gången och jag kikar på displayen: 9:16 min/500 m. Oj, det var fort. Men det kändes ok ändå, kanske var det att vi simmade medströms som gjorde det. Jag simmar på. Simmar ikapp ett par fötter, ligger där bakom ett tag, går om och hittar nya fötter. Klockan surrar igen. Nästa femhundring på 9:14. Fortfarande fort. Nu börjar vi simma ikapp rödmössorna från gruppen innan oss. Jag konstaterar att så här långt har jag aldrig simmat i ett svep förut och jag kände mig lite fånigt glad. Tankarna gick till teckningen av Jan Stenmark nedan, så löjligt glad kände jag mig.

Emma! Emma! Så här långt har jag aldrig simmat förut!!!

Emma! Emma! Så här långt har jag aldrig simmat förut!!!

Rädslan för bröstsimsbentag (knäskadan) gör att det är frisim som gäller. Jag körde med tvåtaktsandning och det funkade klart bättre att andas åt vänster. Synd, det var åt höger som merparten av publiken stod. Jag kände också att det började skava i nacken från våtdräkten. Vaselinet hade varit bra nu. Av någon anledning skavde det inte lika mycket när jag andades åt vänster, så det var ytterligare en anledning till att jag hela tiden tittade bort från Vansbro när jag simmade. Till nästa gång (ja!) ska jag lära mig att andas lika bra åt båda hållen!

Vid 1500 m surrar klockan igen. Halvvägs. Denna femhundring gick på 9:13. Kan det verkligen gå så fort? En kort stund senare ser jag en boj som det står ”1250 m” på. Har jag bara simmat 1250 m? Räknar klockan fel på avståndet? Inte konstigt att tiderna är snabba. Undrar vad jag egentligen har för tider. 250 m senare kommer nästa boj som det står ”1000 m” på. Nu fattar jag att bojarna räknar ner hur långt det är kvar. Alltså har min klocka räknat fel på avstånd, men åt ”rätt” håll. Jag har alltså simmat ännu lite snabbare än vad klockan anger. Oj! Nu viker vi av från Vanån och in i Västerdalälven. Jag ville gärna ha fritt spår så jag simmade ut en bit från kanten, även om det innebar att motströmmen var lite starkare där. Vid 600-700 m kvar kommer en grönmössa ikapp som håller ett lite högre tempo än mitt bekvämlighetstempo. Jag biter ihop och går på hans fötter. Med 200 m kvar ökar han tempot ytterligare. Jag naglar mig kvar men det känns i kroppen. Jag lyckas hålla hans fötter ända in i mål. Dunkar handen i tidtagningsplattan på tiden 53:00! Jag försöker ställa mig upp. Benen bär inte riktigt, trots att jag står i vatten som når upp till bröstet. Jag sjunker ihop samtidigt som jag tar ett andetag, första kallsupen ett faktum. Hostar och haltar uppför rampen och lägger mig på bryggan. Jag hamnade bredvid killen vars fötter jag följde efter på upploppet och jag fick chans att tacka honom för fin draghjälp.

Trött och nöjd simmare!

Trött och nöjd simmare!

Bild från gångbron, målgång skymtar längst bort.

Bild av Västerdalälven från gångbron, målgång skymtar längst bort.

Vidare mot duscharna och sedan in till mattältet. Regnet fortsatte så det var packat inne i tältet. Där i mängden ser jag Ernst och kunde byta ett par ord med honom. Efter maten sammanstrålar jag med resesällskapet och tar deras väskor medan de förbereder sig för sin start. Jag går runt en stund och insuper stämningen. Stephan Wilson går i mål och intervjuas på storbild. Kul, han har inspirerat mig, framför allt hans Vasaloppssatsning. Jag kikar resultat på diverse folk. På skoj kikade jag vad Johan Olsson simmade på, han gick i mål på 53:39. Min ledning från VR drygades ut med ytterligare 39 sekunder. Nu kommer det bli som sämst 2-2 i grensegrar mellan oss. Eller. Det kommer bli 2-2. Men jag vill tro att spänningen lever än så länge… Jag lyckas hitta kamraterna i vattnet och hejar fram dem sista kilometern. Vi tar ännu en bit mat i tältet och sätter sedan av hemåt.

Vansbrosimningen överraskade verkligen på flera plan. Tiden är jag otroligt nöjd med! Jag trodde inte att jag skulle kunna simma så fort, fast jag visste ju inget egentligen. Både guld- och silvermål klarades med marginal och den här tiden hade i år räckt för att seeda in sig i startgrupp 5 (55:30). Det blir bra till nästa gång att få simma med ”likasimmade”, även om det faktiskt inte var så mycket sparkar och slag som jag innan trott. För det kommer bli en nästa gång, då med mer än 2 km träning innan. Betydligt mer. Som jag skrev i början så såg jag mest på Vansbrosimningen som ett nödvändigt ont för ESK. Men det var riktigt roligt! Bra komplement till den benintensiva cyklingen jag annars bedriver. Som arrangemang betraktat var det här väldigt mycket mindre och mer familjärt än t.ex. VR. Bara det att inlämningen av påsen skedde på en släpkärra dragen av en av (vad jag gissar) lokalbefolkningens Volvo 740 skvallrar om det genuina i det hela. VR och Vansbro är verkligen två helt olika grejer, men jag uppskattar dem båda. Jag börjar så sakta förstå vad det är Ernst och de andra har sett. Hade det dessutom varit soligt i Vansbro hade det varit bättre än bra.

Idag var det ett riktigt annorlunda och roligt pass på simkursen. Förra veckan var bassängspecifik träning med volter, streamline och starter. Denna vecka låg fokus istället på open water/triathlonspecifik träning. Momenten vi gick igenom var siktning, trånga starter, bojrundning och att simma rakt.

Vi började med att försöka simma rakt. Vi skulle blunda och simma 12 armtag och sedan se hur snett vi hade hamnat. Det var stor spridning på utfallet. Vissa simmade över två banor men jag lyckades hålla mig mellan min och grannbanan. Intressant övning.

Fredrik gick igenom siktning och hur man tänker kring det i öppet vatten. Vanligast var att andas i tvåtakt, titta upp rakt fram och sedan falla ner i en vanlig andning åt sidan. Anledningen till just tvåtakt var att då kan man välja den lugnaste sidan att andas åt, ifall vågorna slår mycket på ena sidan, eller om en motståndare plaskar ordentligt bredvid.

Sedan började kriget. Vi skulle öva trånga starter. Alla deltagare trängde ihop sig på två banor. Först skulle vi simma 25 m med start från vattnet. Sedan 25 m med start uppifrån, fortfarande alla på två banor. Sedan fick vi springa oss trötta på stället (ca en minut) vid ena bassängkanten och sedan, på given signal, försöka simma så snabbt som möjligt till andra sidan. Slutligen simmade vi en och en längs bassängkanten medan alla andra stod uppe på kanten och försökte störa simningen med långa frigolitslangar (namn?). Det var väldigt lärorikt att simma och trängas.

Till sist blev det lite bojteknik. Vi hade flytbojar vid ändarna i bassängen. Sedan blev det en tävling med sex varv runt bojarna. Jag stod nästan först vid starten och lyckades hålla mig först hela tiden. Jag borde egentligen ha backat av lite för att känna på hur det är att ligga riktigt nära någons fötter. Men det var också en häftig erfarenhet att känna hur någon slår i ens fötter hela tiden.

Efter passet så pratade jag lite med Fredrik och fick kanske en nyckel till vad det är som inte riktigt stämmer med simningen. Jag roterar inte riktigt i höften. När jag sträcker ut mot färdriktningen åker höften åt sidan, så det ser ut som att jag ålar mig fram. Troligtvis behöver jag tänka ännu mer på att kroppen ska rotera runt en axel som går rakt igenom kroppen, från huvudet och neråt. Lite svårt att beskriva i text, men där och då förstod jag vad han menade. Hoppas jag fortfarande förstår det nästa gång jag hoppar ner i bassängen.

Nu var det en sån där vecka igen. En sådan som passerade alltför fort.

Träningsmässigt var inte heller denna vecka fantastisk. Jag hade satt som mål att komma ut och springa två gånger i veckan. Det blev bara en gång men lite kan jag skylla på mitt sjukgymnastikbesök i fredags. Det var dags för ännu en behandling med stötvågsmaskinen. Denna gången skruvade han upp styrkan lite mer. Det märktes, framför allt dagarna efter, då det gjorde rätt ont i hälen. Efter behandlingen ska man vila några dagar, varför löpning på helgen gick bort. Man kan dock tycka att jag borde ha kunnat planera bättre och få till de två löppassen. Men jag får tänka att det var bra som det blev. Bra att jag inte sprang ett till löppass, som kanske hade blivit för mycket för foten. Bäst att börja riktigt lugnt.

Jag kom i alla fall iväg till simhallen för ett kortpass i lördags. Veckans pass gick ut på att öva voltvändnignar. Vi var tre som körde passet tillsammans. Det var klart skillnad att köra voltvändningar när man är helt slut efter några längder jämfört med då vi övade enbart volter utan att ta ut oss på kurstillfället. Men det går ändå sakta framåt, och det är grymt kul!

Denna vecka bjuder på ett sjukgymnastikbesök på torsdagen. Min plan är att komma ut och springa under tisdagen och sedan försöka få igång trainern under helgen när foten hämtat sig efter stötvågsbehandlingen. Förutom simningen på Nocouts tider under måndag och lördag såklart.

Kurstillfälle #6 var ett annorlunda pass. Fredrik hade bjudit in Anette Philipsson, tidigare landslagssimmare och numera riktigt duktig mastersimmare. Hon var här för att lära oss de mer bassängspecifika delarna: Starter, streamline och voltvändningar.

Det var kul att se henne i vattnet. Allt såg så lätt ut när hon simmade. Hon såg ut att ta det riktigt lugnt, ändå simmade hon fortare än någon av oss andra.

Som insim blev det 4×100 m, där sista 25:an i hundringen var benspark i ryggläge och streamlineposition. Anette och Fredrik gick vid sidan av bassängen och korrigerade streamline på samtliga (tror jag).

När vi var varma hoppade Anette i och vi började voltträningen. Första målet var att simma mitt i bassängen och få till en volt. Både Anette och Fredrik var i vattnet och tittade och kom med tips. För egen del var jag inte så snabb i vändningen först, men jag kröp tydligen inte ihop tillräckligt. När jag fokuserade på det så gick det mycket bättre. Sedan gick vi vidare till att öva voltvändningar mot bassängkanten. Det gick över förväntan faktiskt! Jag tog mig ändå runt. Även här var jag inte så snabb och jag hann inte riktigt runt innan jag sköt ifrån. Det gjorde att jag fortfarande var lite vinklad ner mot botten när jag sköt ifrån och fick en onödigt lång väg under vattnet. Ska tänka på att ta det lugnt i vändningen och se till att jag hunnit runt ordentligt innan jag skjuter ifrån.

Slutligen övade vi starter. Att dyka i vattnet i streamline och kicka under vattnet. Det var svårt, främst att landa i streamline. Glasögonen åkte ner en bit vid nedslaget, något som tyder på att min streamline kan bli bättre.

Nu har vi i alla fall en del verktyg för att riktigt kapa tider på 100 m fritt. Personbästat från första kurstillfället ska ryka all världens väg i slutet av kursen! (om det inte ryker tidigare än så…)

Så har då tillfälle 4 i simkursen varit. Dagens pass var inte lika fysiskt krävande som de andra varit. Idag var det fokus på balans och vattenläge.

Passet fokuserade på fyra saker:

  1. Streamline. Att hålla ihop händerna över huvudet vid frånskjut. Viktigt att här även spänna magen samt sträcka på benen och vristerna.
  2. Huvudet. Att titta ner eller möjligen något lite framåt men inte rakt fram, för då sjunker kroppen. Att hålla huvudet still, inte röra runt på det för mycket vid t.ex. andning – kroppen följer huvudet! Blicken ska vara neråt när vid simning och i väggen på sidan när vid andning, inte i taket, inte bakåt, inte framåt.
  3. Bältet. Spänn åt bältet runt höften och vinkla den lite. Om man har kroppshållning som en säck potatis i vattnet kommer man att tappa fötterna och får mer motstånd.
  4. Lodlinje. Rotera runt en punkt mitt i kroppen, tänk en laserstråle som går från mitt på hjässan och bort i kaklet på andra sidan, den går rakt igenom kroppen och det är runt den axeln vi roterar. Även här är också armbågen viktig för balansen. Om man slänger fram armen från sidan svänger hela kroppen och det uppstår obalans. Krattan är en bra övning för detta.

Första övningen var streamline med frånskjut. Helt enkelt bara att skjuta ifrån, utan att sparka med benen, och se hur långt man kom. Det var häftigt att känna hur mycket fortare jag gled och hur mycket längre jag kom när jag hade en bra streamline kontra en dålig.

Andra övningen var väldigt svår. Vi skulle börja med att krypa ihop som en köttbulle, sedan sträcka ut armar och ben till en supermanposition. Det gällde att koppla in magen i det hela för att få upp benen till ytan. Först av allt fick en av tjejerna i kursen visa hur det skulle gå till, och det såg så lätt ut. När jag sedan provade gick det verkligen inte. Kroppen var helt rak, men fötterna sjönk ner till botten direkt.

Sedan körde vi kickar under vattnet. Fem kickar streamline med kroppen riktad neråt, sedan rotera 90 grader med hjälp av benen och göra fem kickar på sidan, osv tills vi hade roterat runt.

Sista övningen var enarmsimning, med andra armen framåt eller utmed sidan.

Vi avslutade med att simma 200-100-50 m fritt med ökande intensitet. 50 m skulle vara max. Tidsmässigt var det nog bra, jag simmade på 42 sekunder och tror jag var bland de snabbare på kursen. Fredrik noterade dock att något inte riktigt ser rätt ut när jag går på max. Han kunde inte riktigt sätta fingret på vad. Det var som att jag slingrade mig fram trots att jag ändå roterade (även om jag kunde rotera mer). Själv hade jag känslan att jag guppade lite mer upp och ner när jag gick på max. Samtidigt hörde jag tydligare ”plums” vid isättningarna. Jag ska fortsätta nöta och hoppas att jag eller Fredrik inser vad det är jag gör konstigt.

Idag var också första dagen tillbaka på jobbet efter sex månaders föräldraledighet. Jag har haft det lyxigt en tid nu när jag har kunnat träna i princip när som helst på dagen. Nu blir det tidiga morgnar för att ta sig till jobbet, och idag var jag riktigt trött när jag kom hem. Jag tror det gäller att prioritera för min del. Det har blivit en del tv-tittande på kvällarna, jag tror jag får välja bort det och verkligen vara strukturerad/disciplinerad för att hinna med både träning och vardagssysslorna. Jag ska testa att cykla till jobbet någon gång denna vecka och jag hoppas att foten håller för de 30 minuterna utan att jag får betala för det resten av dagen.

Igår var det dags för tillfälle nummer tre på simkursen. Efter att ha fokuserat på handled och arm ovanför vattenytan ställdes nu fokus om till armen under själva draget. Hur man får ett så effektivt drag som möjligt. Fredrik talade om hålla ett högt dps, distance per stroke, dvs att komma så långt som möjligt på varje armtag.

Efter en liten genomgång och lite insim fick vi börja med att köra 4×25 m frisim där vi skulle räkna antalet armtag per längd och sedan lägga ihop resultatet. Jag simmade på 20+21+22+21 = 84 armtag. Det var en deltagare på kursen som simmade på 16 armtag varje längd. Fattar inte hur hon lyckades med det.

Under denna simningen fick jag kommentaren att jag inte ska vänta med att föra fram armen. Jag hade armarna i båda ändlägena samtidigt, det var tydligen inte bra utan man får bättre flyt om armen redan är på väg fram när jag påbörjar draget. Jag vet inte om detta är något jag gör generellt eller om det bara var nu när vi skulle komma så långt som möjligt på varje armtag, men jag ska tänka på det i fortsättningen.

Därefter körde vi några bekanta övningar för att bättre hitta draget. 4×75 m (25 m skovel + 25 m kratta + 25 m fritt). Sedan simmade vi 4×100 m fritt där vi skulle försöka ha fokus på hela draget. Vi fick tipset att tänka som att vi sticker ner handen i ett hål och vi drar oss fram, med handen kvar i hålet. Viktigt var också att rotera så draget sker med den starkare ryggen istället för enbart axeln.

Efter de övningarna var det dags att simma 4×25 m med så högt dps som möjligt. Denna gång fick jag 19+20+21+18 = 78 armtag. Tydligen en bra sänkning.

Som bonus på passet fick vi avsluta med 50 m medley (12,5 m fjäril + 12,5 m rygg +12,5 m bröst + 12,5 fritt). Jag hade aldrig simmat fjäril i hela mitt liv, men jag var visst i gott sällskap. Det var riktigt svårt att få till tekniken. Att simma medley är bra för allmänstyrkan och att förebygga skador. Av den anledningen kommer medley att ingå i hemläxan.

Som vanligt väldigt roligt och det ska bli kul att lära sig ännu mer!

Igår kväll kom svärföräldrarna hit för att aktivera våra två äldre barn i två dagar. Idag åkte de iväg för att göra stan och vi fick några timmar själva med minstingen.

Medan hon sov och mamman sydde passade jag på att åka till Ljungsbro för ett pass. I onsdags var jag också där för att öva på hemläxan. Och jag kommer nog vara där imorgon också. Det gäller att simma så mycket jag kan nu när vi båda är föräldralediga. Om 1,5 vecka börjar jag jobba igen, då kommer det bli svårare att få till träningen. Måste planera lite bättre då.

Även om det blev ett spontanbesök idag så hade jag ändå fått ett färdigt pass från kursen. Så här såg det ut:

  • Insim 150 m valfritt + 4×50 m (25 m ben + 25 m frisim) + 150 m valfritt
  • 4×75 m (25 m kratta + 25 m frisim + 25 m kratta)
  • 300 m med minst 2 ggr upp/ner/upp per längd
  • 150-100-75-50-25 m frisim, intensitet 1-5, 20 sekunders vila mellan distanserna
  • Avbad
  • Totalt 1500 m + avbad

Jag tror att jag är sämre på att lyfta höger armbåge när jag simmar. Detta kanske orsakar, eller är pga, dålig rotation och därför problem att andas åt höger. Jag försökte i alla fall tänka att hålla armbågarna högt samt även sträcka ut ordentligt när jag för fram handen (nå andra änden av bassängkanten) för att få så bra rotation som möjligt och jag upplevde att det gick mycket lättare att andas. Krattan är nog en övning jag bör köra ofta. Jag hittade också ryggmusklerna mycket bättre i simtagen denna gång, det kändes som att det var bättre både för draget och axlarna.

Allt som allt så kändes det bra, men jag är väldigt sugen på att filma någon gång för att se hur det ser ut. Min egen uppfattning kanske ligger långt från verkligheten.

Idag var det dags för kurstillfälle två på simkursen. Detta tillfälle fokuserade på armbågen, och vikten av att hålla den högt hela tiden. Detta för att:

  • belasta rätt muskler i draget
  • få så mycket grepp i vattnet som möjligt
  • ha en kort väg fram ovanför vattnet
  • simma med balans och rytm

Viktigt var att armbågen ska upp först ur vattnet för att få ett långt och effektivt drag. Vi körde två olika övningar för att träna på detta:

  • Krattan – när armen förs fram över vattnet ska fingrarna kratta vattenytan. Armbågen ska vara hög. Sedan sträcker man ut armen, roterar och försöker nå andra änden av bassängkanten (bildligt talat).
  • Upp/ner/upp – för att få en känsla för slutet av draget skulle vi dra upp armen, sedan sänka ner den i samma position och därefter dra upp och föra fram armen. Svår övning som jag kommer behöva träna mycket på.

När vi simmade helt fritt fick jag återmatning om att jag inte sträckte ut ordentligt samt att jag inte hade tillräckligt höga armbågar. Nästa pass ska jag verkligen tänka på att rotera bra för att både kunna sträcka ut ordentligt samt ha höga armbågar.

Vi avslutade med 4×100 m med intensitet 1-4, där 4 är max. Baserat på min max-hundring förra veckan, 1:30, försökte jag lägga mig strax över 2 min på intensitet 1 och vid 1:40 på intensitet 4. Det var klurigt men roligt.

I Fredriks mail efter passet fick vi bl.a. tips om denna youtubefilm, som visade hur man skulle hålla armbågen samt sträcka ut för att nå bassängkanten.

Det är en riktigt kul kurs, det är kul att simma. På sätt och vis bra att jag skadade fötterna för annars hade jag nog aldrig börjat simma.

Idag var det dags för första tillfället på simkursen. Jag var osäker ända in i det sista ifall jag var för mycket nybörjare för kursen eller inte. Sån är jag. Men väl där kändes det som att jag kommit rätt.

Vi är 12 st deltagare på kursen. Kände igen två sedan tidigare, resten är nya bekantskaper.

Efter en liten presentation av både personer och upplägg gick Fredrik igenom dagens pass, som skulle handla om händerna. Vi kommer gå igenom hela kroppen från topp till tå och idag var det alltså fokus händer.

Först blev det 200 m insim och sedan kom första teknikövningen. Vi simmade 4×50 m där vi skulle känna på hur olika handföring påverkade draget. Första 50 m simmades med knuten näve, andra med spretiga fingrar, tredje med avslappnade, något spretiga fingrar och sista simmades med spända, tighta fingrar. Att ha tighta fingrar kändes som att det gick fortast men man blev spänd i hela armen och orkade inte så länge. Att vara avslappnad med något spretiga fingrar kändes skönast.

Nästa teknikövning handlade om hur vi för fram och sätter i händerna. Nu simmades 3×50 m. Första 50 skulle simmas ”Lisa Nordén style”. Handen skulle hänga slappt som en död fisk när den fördes fram och sedan läggas i vattnet så långt fram som möjligt. Detta gav en skön avslappnad känsla, men det var lite svårt att vara slapp i handen man för fram samtidigt som man spänner den hand som är i vattnet. Andra 50 simmades ”Jonas Colting style”. Handen skulle då slås ner i vattnet, man kände sig som en slugger. Det gick nog fort men jag var helt slut efter 50 m. Tredje och sista 50 simmades med en teknik som kallades ”Indianen”. Man skulle då sticka ner handen så att det blev så få bubblor som möjligt. Det var svårt att få grepp om den tekniken på bara 50 m men det kändes ändå som att det var det skönaste sättet att simma på.

Som sista övning gjorde vi 25 m skovel, för att hitta känslan för vattnet och greppet. Detta var riktigt svårt och kommer kräva mer övning.

Till slut simmade vi alla 100 m fritt med start uppifrån så fort vi kunde. Anna tog tid på oss, detta för att få ett utgångsläge och en tid att slå framöver. Det var riktigt svårt att hålla pace i simning, jag har aldrig gjort detta förut. Jag gick ut på tok för hårt och kände hur farten sänktes för varje 25:a. Jag simmade i mål på 1:30. Jag vet att vi bara tävlar mot oss själva men det kändes ändå lite skönt att tillhöra de snabbare på kursen…

Överlag gjorde Fredrik och första passet ett väldigt gott intryck. Roligt gäng var det också. Vi fick lite hemläxa och ett pass vi kunde använda oss av då, ser redan fram emot tillfälle att testa det vi lärt oss!

Min fotskada har hindrat mig från cykling och löpning så länge att jag klättrar på väggarna. Jag måste ha något att göra, att vänta ut en skada är inget för mig. För ett tag sedan insåg jag att simning kanske kunde vara något för mig, i vattnet borde knappast tårna domna av hela tiden. Sedan den tanken slagit mig har jag provat att simma en bit när vi har badat i en sjö eller ett badhus, men jag har aldrig gått till en simhall enbart för att motionssimma. Kort efter att simtankarna dök upp kom ett erbjudande om en crawl-kurs från min klubb IK NocOut.se. Såklart att jag nappade på det! Kursen börjar först nästa vecka, men vissa tillfällen har jag dåligt tålamod och vill börja med vad-det-nu-är direkt. Det här, efter många veckor utan konditionsträning, var ett sådant tillfälle. Så jag har knaprat youtube-videos om crawl-teknik för att lära mig så mycket som möjligt. Jag hittade många bra tips från Min Utmaning:s youtube-kanal.

Idag var det så dags att åka till simhallen enbart för att motionssimma. Vi var inte många i simhallen denna förmiddag. Skönt. Jag simmade på, längd efter längd, och försökte tänka på allt det youtube-filmerna sa att man skulle tänka på. Det var riktigt jobbigt, men det var otroligt kul! Jag insåg att det verkligen finns mycket att förbättra, på kursen kommer säkert ännu fler förbättringsområden pekas ut. Det jag försökte tänka på idag var tre saker:

  • att hålla ner huvudet för att få bättre vattenläge för resten av kroppen.
  • få till andningen lite bättre, speciellt på högersidan. Jag kan andas bra åt vänster men får ofta i mig mycket vatten åt höger
  • Låta armarna gå utmed ”rälsen”, dvs inte korsa min kropps centrumlinje med armtagen. Detta för att få så mycket kraft som möjligt i rätt riktning.

Det var mer än nog att tänka på de sakerna till en början. Speciellt andningen får jag kämpa vidare med. Totalt blev det en timma i bassängen, om än med en hel del vilopauser vid bassängkanten. Jag ser väldigt mycket fram emot kursen nu, så mycket att det kanske blir ytterligare något simpass innan veckan är slut.