Idag var det ett riktigt annorlunda och roligt pass på simkursen. Förra veckan var bassängspecifik träning med volter, streamline och starter. Denna vecka låg fokus istället på open water/triathlonspecifik träning. Momenten vi gick igenom var siktning, trånga starter, bojrundning och att simma rakt.
Vi började med att försöka simma rakt. Vi skulle blunda och simma 12 armtag och sedan se hur snett vi hade hamnat. Det var stor spridning på utfallet. Vissa simmade över två banor men jag lyckades hålla mig mellan min och grannbanan. Intressant övning.
Fredrik gick igenom siktning och hur man tänker kring det i öppet vatten. Vanligast var att andas i tvåtakt, titta upp rakt fram och sedan falla ner i en vanlig andning åt sidan. Anledningen till just tvåtakt var att då kan man välja den lugnaste sidan att andas åt, ifall vågorna slår mycket på ena sidan, eller om en motståndare plaskar ordentligt bredvid.
Sedan började kriget. Vi skulle öva trånga starter. Alla deltagare trängde ihop sig på två banor. Först skulle vi simma 25 m med start från vattnet. Sedan 25 m med start uppifrån, fortfarande alla på två banor. Sedan fick vi springa oss trötta på stället (ca en minut) vid ena bassängkanten och sedan, på given signal, försöka simma så snabbt som möjligt till andra sidan. Slutligen simmade vi en och en längs bassängkanten medan alla andra stod uppe på kanten och försökte störa simningen med långa frigolitslangar (namn?). Det var väldigt lärorikt att simma och trängas.
Till sist blev det lite bojteknik. Vi hade flytbojar vid ändarna i bassängen. Sedan blev det en tävling med sex varv runt bojarna. Jag stod nästan först vid starten och lyckades hålla mig först hela tiden. Jag borde egentligen ha backat av lite för att känna på hur det är att ligga riktigt nära någons fötter. Men det var också en häftig erfarenhet att känna hur någon slår i ens fötter hela tiden.
Efter passet så pratade jag lite med Fredrik och fick kanske en nyckel till vad det är som inte riktigt stämmer med simningen. Jag roterar inte riktigt i höften. När jag sträcker ut mot färdriktningen åker höften åt sidan, så det ser ut som att jag ålar mig fram. Troligtvis behöver jag tänka ännu mer på att kroppen ska rotera runt en axel som går rakt igenom kroppen, från huvudet och neråt. Lite svårt att beskriva i text, men där och då förstod jag vad han menade. Hoppas jag fortfarande förstår det nästa gång jag hoppar ner i bassängen.