Uppstigning mitt i natten för att sätta sig i bilen och åka mot Motala. Dealen sedan några år tillbaka är att jag tar bilen in själv och frun tar med barnen och åker kommunalt till Motala för att se målgång. För barnen är nog resan in det roligaste av allt, vid vilken ålder upphör kommunal åkning att vara ett roligt äventyr? Hur som helst, väl vid parkeringen överraskades jag positivt av att det inte regnade. Prognosen för loppet var regn, mer eller mindre, hela tiden och en vind på 4-6 m/s som kom från nordväst eller väst, dvs mycket kantvind. Inte de bästa förutsättningarna med andra ord.

Glad över att det var uppehåll, men velade länge om hur jag skulle klä mig. 2012 satt fortfarande kvar i minnet, och pga det bestämde jag mig för neoprenskoöverdrag, ullunderställströja under cykeltröjan, knävärmare och armvärmare. Vindväst utanpå det men en vindjacka som reserv i ryggfickan. Knävärmarna, vindjackan och underställströjan hade jag kunnat skippa med facit i hand.

Hela gruppen kom till start, även om JP var osäker pga ett ont knä. Han hade dock bestämt sig för att starta och se hur det känns. I startfållan var det vår sub9 från Ride of Hope (RoH), en annan sub9 samt en sub11, båda från RoH.

DSC_0069

Vi rullar ut från starten, fortfarande utan regn även om det var lite blött på vägarna. Tyvärr hör jag efter bara några kilometer från vår grindvakt att JP fick bryta. Knät höll inte. Väldigt tråkigt men inget vi kunde göra något åt heller. Efter ca 2 mil var det dags för mig att gå ner som grindvakt. Vi var fem stycken som skulle dela på grindvaktsjobbet och då det var risk för att det skulle bli slitigt i kantvinden hade vi valt att dela upp det i kortare pass på ca 2 mil styck. Det är ganska öppet bitvis och kantvinden kändes av då och då. Kort efter att jag börjat mitt pass som grindvakt kommer JS ner och behöver vila, lite senare finns också ON bakom grindvakt. Kantvinden var tuff för en del.

Planen var en kort kisspaus efter ca 8 mil men redan efter 4 var en i kraftigt behov. Vi rullade ytterligare en mil och stannade sedan för en kort paus. Schemat tillät 3 minuter stopp. Vi var snabba och gjorde stoppet på 1:30 men det tog 2 minuter rullning i ca 25 km/h innan alla var samlade och vi kunde köra på, så 3 minuter tidsförlust var nog ganska rimligt. Den andra sub9-gruppen hade legat bakom oss och stannade även de. Vi rullade vidare och höll vår plan bra. Vid gamla Grännadepån var vi ca 4 min före plan, troligtvis pga att kantvinden var blandad kant-/medvind. Nu kom de första riktiga regnskurarna och det var blandat regn/uppehåll. Vi tog det lugnt uppför, som planerat. I backen vid Kaxholmen hörs det ett klonkande någonstans från GE vevparti. Inget jag funderade så mycket på då, och det grämer mig lite nu. Vi borde ha dragit på lite i backen, han och jag, för han är stark uppför. Då kunde vi ha lite tid på toppen att undersöka cykeln utan att det skulle bli för stor tidsåtgång för gruppen. Vi fortsatte hur som helst mot Jönköping och nu tilltog regnet allt mer, temperaturen var dock behaglig så nedkylningen blev inte så stor. Backarna ner mot Jönköping var ganska blöta men vi var fortfarande inte på 2012s nivåer. Här märker GE att bromsarna inte tar som de ska. Han lägger sig bakom grindvakt för att hålla lite avstånd till övriga och väljer sedan att lämna oss vid depån för att låta mekanikerna se över cykeln. De 20 var nere på 18. Det visade sig vara rätt beslut, pedal var lös och det var något fel på bromsarna.

Jönköping var riktigt trångt. De smala passagerna verkade ännu smalare i år. Bitvis rullade vi mycket sakta men nu hade det åtminstone slutat regna. Någon liten lätt skur var allt vi fick efter detta. Vi fortsatte ta det lugnt uppför backarna. Jag kände mig pigg och kunde putta på en kamrat som jag vet har tufft i backar. Jag ville få ut så mycket som möjligt av hans kvalitéer på de platta partierna, då är det dumt att grilla för mycket uppför. De två som kom ner bakom grindvakt i början kom aldrig tillbaka i rotationen, och efter Jönköping valde de att släppa gruppen. Det var inte deras dag och vi var nere på 16 man. Vi såg dem igen när de kom till depån i Fagerhult, det var skönt att se dem vid gott mod. Då hade vi precis haft vårt enda depåstopp och skulle just åka iväg. Depåstoppet var planerat att ta 7 minuter, min fil sa att det var 8 min från att vi svängde in på depå-vägen till att vi började rulla på stora vägen igen. Hyfsat enligt plan. Jag gjorde ett nytt pass som grindvakt och fick MG bakom mig som ville ta det lugnt ett tag.

Nu flöt det på bra. Vägarna är större och tillåter bra körning. Nu kom ett av de få tillfällen då vi blev omkörda. En snabbare klunga från Pölder kör om, vårt gäng kommer in i suget av dem och tempot skruvas upp en aning. Jag får ner RL bakom mig också. Pölder försvinner bortåt men vårt gäng drar inte av på tempot så mycket som vi borde. Kanske var det stress efter att Jönköping gick segt. Nu kom även CL (tror jag) ner bakom mig och det här skulle inte hålla. Jag fick ner en annan som grindvakt och kunde gå upp i rotation för att se till att vi sänkte tempot till det planen faktiskt föreskrev. Jag tror många var på gränsen och jag hoppades hastighetskorrigeringen inte kom för sent.

Timmarna och milen flög på. Vi höll planen och västsidan bjöd inte på mycket överraskningar. Vi hade en kort kisspaus i Boviken som reserv, den behövde utnyttjas. Stoppet tog närmare 2 minuter, för det blev lite energiutbyte här och var. Jag gav bort en vattenflaska och 2 gels till MG som hade tappat en flaska och behövde lite energi snabbt. 1 minut sakta rull innan vi kör på för fullt. Ett tag efter stoppet börjar distansen ta ut sin rätt på en del. RL, GN och PB gick ner bakom grindvakt. CL gjorde också några besök för att vila upp sig men återkom i rotationen. De fick nu själva bli grindvakter så vi fick så många som möjligt med i rotationen. Vi var 10-11 st som drog resten av vägen.

Schemat var satt så att den sista tredjedelen av loppet var mycket lugnare. Dels pga trafik och dels pga att vi inte skulle vara lika många som drog. Vi var få som drog och det var mycket trafik men trots det höll vi uppe farten bra och nu tog vi snabbt tid på det lugnare schemat. Övertygad om att vi skulle nå vårt mål så blev utmaningen nu att hålla nere tempot tillräckligt mycket för att inte tappa de bakom grindvakten. Tyvärr gick JB helt tom strax innan Medevi och var tvungen att släppa oss, dessvärre utan att kunna meddela oss så vi märkte det inte förrän det var för sent. 15 kvar. Vi rullade in i mål på tiden 8.42, 8 minuter före planen, och jag hör ett stort jubel i gruppen. Ren och skär glädje!

IMG-20160618-WA0003

Många satte ett fint personbästa på rundan, och det på ett bra sätt. Gruppen hade cyklat säkert hela rundan och peppat varandra. Sann laganda. Även JB hade lyckats samla krafter i Medevi och sedan kämpat sista två milen för att komma in sub9. Stort. GS hade fått cykeln lagad i Jönköping och stod sedan för en mäktig prestation återstående 2/3 av rundan med ett fint personbästa som belöning. Även ON och JS, som släppte efter Jönköping, putsade sina rekord med 30 min.

DSC_0070

Gänget i mål!

IMG-20160618-WA0004

Jag hade bästa hejaklacken i år. Igen.

Egna reflektioner

För egen del kändes det väldigt bra. Nästan oförskämt bra. Mina cykelmil 2016 var blott 200. En del löpning har det förvisso blivit men det var väldigt lite träning. Benen var jag inte orolig för men jag trodde att ryggen/axlarna inte skulle vara tillräckligt tränade för detta. Magen klagade inte heller men den hade gärna tagit emot åtminstone en av de två gels som jag gav bort. De största problemen var nog att jag var för varmt klädd på överkroppen och knävärmarnas sömmar hade gett skavsår i knävecket.

Det gav rejäl mersmak att göra om detta en gång till. Nästa år blir det förhoppningsvis hårdkörning så det står härliga till men efter det kanske det går att göra en repris på detta. En repris med ändringen att alla ska med i mål och vädret bjuder på sol samt vindstilla!

 

Data från resultatjakt.se

Summering

Fullföljande: 18351
Medeltid: 12:17:51.2179
Ej fullföljande: 1218 (5%)
Ej startande: 3580 (15%)
Tomas Hektor

Vätternrundan 2016

Totaltid: 08:42:00
Pos: 1218
Pos Medevi: 1245
Pos Aspa: 1206
Pos Hjo: 1271
Pos Bankeryd: 1114
Pos Gyllene Uttern: 1209
Mål: 13:26:00
Medevi: 12:48:00
Aspa: 11:50:00
Hjo: 09:48:00
Bankeryd: 08:14:00
Gyllene Uttern: 06:54:00
Start: 04:44:00
Medelhastighet: 34.5 km/h
Kronologisk pos: 7589
Passerade: 6768
Passerad av: 73
Pos grupp 278: 2 / 76
Medeltid grupp 278: 10:02:59.1304
Pos i Vreta Kloster: 1 / 11
Medeltid klubb Vreta Kloster: 11:42:06.6666

Årets stora mål med löpningen var äntligen här. Innan själva racerapporten börjar måste jag börja med en tillbakablick, detta för att riktigt understryka hur nöjd jag var med loppet.

Vägen fram – Vinter
Direkt efter VR förra året ville jag ha en annan utmaning. Jag och frun bestämde att vi skulle springa GV tillsammans. Jag kände mig stark efter VR och ville försöka bevara formen så gott jag kunde. Därför satte jag upp ett tufft mål: jag skulle genomföra GV på under 90 minuter. Träningen gick bra och i november sprang jag ett seedningslopp i Norrköping för att se hur formen var. Jag klarade milen på 40:43, inte så snabbt som jag hoppats men jag kände ändå att jag var på rätt väg. Sedan hände något. Jag började få känningar i hälen efter löpturer. Först bara under dagen. Sedan dagen efter och efter ett tag satt känningarna i flera dagar efter ett pass. Som mest kändes det när jag satte ner fötterna på golvet på morgonen. Jag anade redan att det var plantar fasciit (jag har haft det förut, fast då i höger fot). I februari kom jag till en sjukgymnast som kunde bekräfta det. Det kändes såklart surt, men jag tror ändå det var till det bättre. Mer om det sen.

Sjukgymnasten gav mig rehabövningar för att bli av med känningarna. Han ville också titta på mitt löpsteg, och även där fann han förbättringar att göra. Jag sprang med mycket hälisättning. Om det inte var den avgörande orsaken trodde han ändå att det kunde bidra till mina problem. Så han skolade om mitt löpsteg till att bli mer framfotalöpning Skorna jag använde hade för stort drop (12 mm) och gjorde det nya löpsteget svårare att utföra, därför blev det nya skor också. Jag klickade hem ett par Saucony Kinvara 7 på chans (4 mm drop)

Vägen fram – Vår
I mitten av mars var jag igång igen. Men nu var det lugn tillvänjning av kroppen, det nya löpsteget satte verkligen sina spår i vaderna och även hamstrings. Fötterna hade också problem med de nya skorna, det blev mycket blåsor. Jag hade hittills sprungit med mina prefabricerade inlägg med pelott. Sjukgymnasten tyckte jag skulle prova med sulorna som följde med. Fötterna gillade det men knäna gjorde det inte. Jag fick vad jag tror var känningar av löparknä. Direkt googlade jag på självhjälp vid sådant och la till det till min dagliga rehab. Kroppen kändes sakta bättre men jag hade inte riktigt presterat många km löpträning. Jan-Mars var i princip fri från löpning. Veckorna från april till GV blev det 15 km – 7 km – 6 km – 26 km – 28 km – 20 km – 13 km – 13 km. Totalt ca 13 mils löpträning på 8 veckor. Inte direkt drömupplägget för sub90 på GV. Som tur var funkade cykelträningen och det blev en hel del sweet spot på trainern.

Dags för race!
Jag och Emma åkte ner på fredagen. Vi hade en lyxhelg med två nätter på hotell utan barn, så oavsett hur loppet gick skulle det bli en bra helg. Jag var osäker in i det sista på hur jag skulle lägga upp loppet. Att nöta på i 4:15-tempo (sub90) gick ganska bra, men skulle jag fixa det i 21 km? 4:30-tempo (sub95) kändes mer humant och under 1:35 kändes som ett mer realistiskt mål. Jag hade nästan bestämt för att ändå göra en heroisk satsning och gå in för sub90 så länge det höll. Jag vandrade från hotellet de få kilometrarna mot startområdet. Väl där träffade jag på några från NocOut som åkt ner med buss över dagen. Det visade sig att vi var i samma startgrupp och att de skulle satsa på sub90, Per skulle vara farthållare. Då blev det ett lätt val att försöka gå med så länge som möjligt. Per, Fredrik M, Fredrik A, Anna och jag var gruppen.

Startskottet gick. Vi sprang iväg mot slottsskogen. Där hörde jag David och Hanna skrika och heja på oss, det peppade. Van vid cykeltröjor och ryggfickor som jag är, hade jag inte tänkt på var jag skulle ha mina gels. Jag visste inte ens om gels behövdes på loppet men jag ville ändå ha en nödraket. Jag hade en buff runt handleden och knölade ner min gel där, men efter bara en kilometer så var jag så svettig att den halkade ur. Nåväl, inget att göra åt med så mycket folk. Håll bara ryggen på Per. Vi kom ut ur skogen och det stod folk överallt på gatorna. Vilken härlig folkfest! Det var nog mestadels nerför här så det gick lätt ända fram till Älvsborgsbron. Uppför bron tog vi det lugnt och sparade krafterna. Det syntes på tiden för vid nästa km-passering låg vi kanske 20-30 sekunder efter plan men det skulle vi ta igen på Hisingen sa Per.

Jag fick gå på ganska hårt på Hisingen. Pulsen var skyhög men det kändes ändå hanterligt för stunden. Jag låg nånstans runt 90% av maxpuls. Jag hade fullt fokus framåt och låg bakom Fredrik A. Jag hade sett Anna bakom och bredvid mig titt som tätt men Fredrik M tappade vi. Per sprang lite bakom oss för att hålla koll men avancerade upp vid 10-11 km för att sätta tempot igen. Jag försökte gå med, det gick tungt nu. Jag kollade ner på klockan och såg att pulsen var på 192 bpm (96% av max). Det blev en ytterst kort överläggning med mig själv, jag kom fram till att det här inte kommer gå, jag måste ta mitt eget tempo och försöka fokusera på det mer rimliga målet 1:35. Anna sprang förbi mig, jag försökte pusha henne att komma ikapp Per och Fredrik A.

Nu struntade jag i vad tempot var, jag försökte istället styra på pulsen och se till att den hamnade någonstans runt det relativt bekväma 180-185 bpm. Jag tog det riktigt lugnt uppför Göta Älvbron, blev omsprungen av alla kändes det som. Vidare ut förbi Nordstan och uppför Avenyn. Det var motigt, men överkomligt. Strax innan vändpunkten mötte jag Per och Fredrik. Anna hade inte kommit ikapp utan var en bit efter dem. Vände ner igen, tog en svamp och kylde ner mig. Grymt skönt. Jag hade som hastigast skummat banprofilen och trodde det var relativt plant från Avenyn och in mot mål. Oj, vad jag misstagit mig. Det kändes som att det var kuperat hela tiden och mest uppför. Tempot sjönk och jag sneglade ner på klockan. Vid 18 km hade jag ungefär 14 minuter på mig att komma in under 1:35. Jag tänkte att det nog skulle vara görbart men jag trodde fortfarande att det skulle plana ut snart och bli lättsprunget… Någonstans på Övre Husargatan blev jag omsprungen av Linus som försökte peppa mig. Det var omöjligt att ta hans tempo men det lättade upp att bli påhejad av en bekant.

Uppför sista backen gav jag allt jag hade, det syntes förmodligen inte utifrån men jag tog i ordentligt. Jag blev faktiskt lite yr och kände hur jag vinglade till. Pulsen låg på 195, så det var nog inte så konstigt. Men nu var jag uppe och det var bara nerför/slätt kvar. Här blev jag igen påhejad av David och Hanna, ännu än humörboost! Jag tittade på klockan innan jag sprang in på Slottsskogsvallen, det var bara 30-40 sekunder kvar tills klockan slog 1:35. Nu var det inte långt kvar så det var bara att ta i för allt vad jag var värd. I mål stannade jag klockan på 1:34:47 (officiell tid 1:34:44). Det gick!!

Aftermath
I mål träffade jag Anna. Hon hade känt av löparknä och kunde inte komma ikapp de andra. Hon sprang in halvminuten före mig. Vid NocOuts samlingsplats träffade vi de andra. Per hade sprungit in på 1:29:57 och Fredrik A på 1:30:10. Riktigt bra gjort av dem! Fredrik M kom in ytterligare någon minut efter mig så även han höll i loppet bra.

Min första känsla efter loppet var jag lite sur över att jag inte kunde fixa sub90. Det hade ju varit min målbild sedan sommaren. Men ju mer jag har tänkt på det desto mer glad är jag över min tid. När jag ser tillbaka på den lilla mängd löpträning jag har haft så är jag jättenöjd med tiden och över att kroppen höll, trots så kort tid att vänja sig vid skor och löpsteg.

För framtiden tror jag det var bra att jag fick plantar fasciit. Jag hade nog inte lagt om löpsteget annars och jag känner att det nya steget är snabbare och mer ekonomiskt. Det kommer behövas inför nästa attack på halvmaran, för en ny attack blir det. Folkfesten i Göteborg vill jag tillbaka till. 2017 är för tillfället vigt åt andra mål men 2018 är jag sugen på att försöka igen. Jag vet inte om jag fortfarande svävar på några moln från helgen men just nu har jag målbilden klar för mig med löpningen: 2018 ska jag springa under 40 min på milen och ta sub90 på Göteborgsvarvet!