Ett led i att, när jag väl blir helt frisk, faktiskt få hålla mig frisk är att löpa mer. Eller ja, helt enkelt träna mer allsidigt och då har löpningen blivit ytterligare en ingrediens i träningsbuffén.

Min löpträning inför loppet var väl inte så mycket att hänga i julgranen. Några 5 km-rundor på luncherna innan jag började cykelpendla och två 9 km-rundor de senaste helgerna var mitt facit. På en av de längre rundorna lyckades jag hålla 4:31-tempo själv så förhoppningen fanns att kunna klara sub45 på blodomloppet.

Jag var nykittad inför loppet med en NocOut-tröja, köpte en t-shirt av en annan medlem som köpt fel storlek. Ställde mig i första startled då jag trodde mig ha sub45-kapacitet och knappade in 4:29 som tempo i Virtual Partner på min garmin. Gott om NocOut-folk i klungan.

Starten gick och vi började springa på. Första km-markeringen kom och jag noterade att jag sprungit på 4:10. Alldeles för fort. Jag saktade ner lite, trodde jag. Andra km-markeringen kom och tempot var 4:10 även på denna km. Nu drog jag ner ytterligare på tempot, men inte så mycket som jag trodde. 4:18 var tempot på km 3. Nu började jag bli trött och känna att benen stumnade lite. Vidare genom Hejdegården och mot Ramshäll. Backen upp i Ramshäll blev riktigt jobbig. Varmt var det också. Tack vare den hårda öppningen låg jag före min plan men nu knappade Virtual Partner snabbt in på mig.

Vid mellantiden vid 6 km låg jag i princip i paritet med planen. Nu trodde jag det skulle bli mest flackt/nerför mot stan. Ack, så fel jag hade. Det var ändå rätt kuperat där och jobbigt att springa. Jag fortsatte att tappa.

Genom centrum var det folkfest och kul att springa även om det var tungt, att jag nästan var i mål bidrog säkert också till att det upplevdes kul. Kom in i mål på 46:29 och plats 336. Nytt personligt rekord, även om det inte blev så bra som jag hade hoppats.

Jag gjorde två observationer under loppet som jag tar med mig.
Observation 1: Vilken klubbkänsla det finns i NocOut! Alla med NocOut-kläder som sprang om mig hejade på och pushade, trots att de också säkert var trötta. Utmed banan stod också där NocOut-folk som applåderade och hejade när jag sprang förbi. Riktigt härlig stämning!
Observation 2: Jag verkar ha bättre hjärta än löparben. Kanske inte så konstigt då jag cyklar mycket och springer…inte lika mycket. Benen tog slut utan att jag kände mig helt utpumpad. Hjärtat fick jobba ändå, snittpulsen var 190 bpm under loppet, men det kändes ändå som att benen sa ifrån innan konditionen.

Allt som allt gav det blodad tand på löpning och jag måste lära mig lite mer om löpteknik/löpträning för att bli ännu bättre.