Så var Vätternrundan över för denna gång. I väldigt korta drag kan den sammanfattas så här: Man cyklar som man tränat.

Vi var 20-talet cyklister från Håkans och Peters sub9-grupper i Ride of Hope. Starttiden var 03:42. Min uppgift, förutom att cykla med, var att ha koll på att vi skulle nå målet, 08:45. Prognosen hade talat om medvind ner till Jönköping och motvind utmed hela västsidan, men inte så starka vindar.

Ner mot Jönköping gick det fort, som väntat. Medvinden skjutsade på oss och vi kom låg bättre och bättre till i tidsschemat, vi skulle behöva det på västsidan. En stund efter start trodde en i gänget att han punkterat. Vi skulle inte stanna för punktering men två i gänget valde själva att stanna och hjälpa honom tillbaka. Det visade sig att det inte var en punktering och alla tre var snart tillbaka. Allt flöt på bra ner till Jönköping, med en kort kisspaus vid Gränna. I Jönköping fick vi känna på den nordliga vinden, och den var inte dålig. Stora, vita gäss på Vättern. Direkt ut ur Jönköping hamnade vi ändå lite i lä, istället var det mycket cyklister på vägarna och uppförsbackar. Vi fick formera oss på ett led för att komma upp och förbi. Jag ledde ledet här. Kanske dumt att ta en sån lång förning men det kändes ok i benen. I Fagerhult stannade vi planenligt för att fylla på med energi. Stoppet var sagt att vara fem minuter, det blev sex. Tyvärr missade en tiden och kom inte med i gänget. Efter Fagerhult tappade vi en person på grund av punktering och ytterligare än person som inte orkade hålla rulle när vi på ett led åkte om en stor klunga.

Vinden gick hårt åt oss här. Jag vet inte om det var vind framifrån, från höger eller vänster. Det kändes som att den kom från alla håll, det enda jag vet var att den inte kom bakifrån. Vi slet oss vidare genom Hjo och Karlsborg. Jag började här känna av min rygg en del. Jag har egentligen aldrig haft pass längre än 15 mil, och passen var inte så många till antalet heller. Fler personer gick ner och vilade bakom grindvakten. Vid Boviken blev det tungt för mig. Ryggen smärtade mer och mer. Benen var inte jättepigga men ryggen var värre.

Vid Aspa stod jag inte ut längre. Jag hade en förhoppning att kunna hänga med till vändpunkten/medvinden vid Askersund men var tvungen att släppa iväg klungan. Jag ställde mig vid vägkanten och försökte stretcha ryggen lite. Innan jag fortsatte. Jag hade trott att någon bra klunga skulle komma ifatt men det gjorde det aldrig. Istället åkte jag om cyklist efter cyklist och ingen höll min rygg längre än 30 sekunder. Inte mycket draghjälp alltså.

Till slut nådde jag vändpunkten vid Askersund. Nu kom det lite med-/sidvind som gjorde att farten steg. Jag insåg ändå att det skulle bli tufft att nå en sub9 själv så jag bestämde mig för att få lite valuta för pengarna och stanna i Hammarsundet för en kaffe, bulle och banan. Sedan tuffade jag vidare. Tyvärr kom det inga snabba cyklister nu heller utan jag var den snabbaste på det partiet. Det var förvisso en skön känsla i sig att jag trots att jag är trött kunde hålla bra fart. Någon mil innan Medevi blåste tre personer om och jag hann inte reagera och hänga med. I skogarna efter Medevi kom ytterligare fyra i en liten grupp och körde om, dessa hann jag hänga på och vi turades om att dra. På väg in mot Motala kom vi ikapp de tre som åkt om mig tidigare och vi sju höll sedan ett bra tempo in hela vägen. Tiden blev 9:07. Ingen tid jag är speciellt nöjd med.

Jag hade trott att det skulle gå mycket bättre. Förra veckans besked på Halvvättern fick mig att tro att det skulle vara lätt att klara sub9. Man kan skylla på mycket. Kanske slarvade jag för mycket med energin och om jag inte gjort det kanske benen hade varit lite piggare och jag hade orkat ha en bra hållning som inte saboterade ryggen. Vindarna på västsidan spelade nog in en hel del också. Men faktum kvarstår att jag inte hade tillräcklig mängdträning. På sätt och vis är jag ändå nöjd med tanke på hur året har varit med foten och brist på träning. Men det är ändå alltid surt att släppa klungan och inte få rulla i mål tillsammans med dem.

Återsåg gänget efter vid maten. Skönt att sitta ner och prata med dem. De hade lyckats komma in på 8:48 endast tre minuter efter plan och med god marginal till 9 timmar. Bra farthållning och kul att de klarade det!

Lessons Learned:
– Det här var första gången något annat än benen satte stopp för mig. Annorlunda upplevelse. Men tittar jag tillbaka på min träning senaste tiden så är det väldigt få långpass och väldigt få styrkepass för mage/rygg. Till nästa år behöver jag träna mer bålstyrka/uthållighet.
– Även om energin inte var det som fällde avgörandet hade det nog en del med i ekvationen. Att verkligen köra med ett matschema slaviskt från början är ett måste. Att äta när man känner att det behövs är ofta för sent.

Nu ser jag fram emot lite vila och en period med mer varierad träning. Just nu är jag inte jättesugen på cykel igen men det kommer ändra sig om några dagar.

Halvvättern 2014

Sub8-klungan jag åkte med förra året skulle göra ett försök att gå under 3:42. Ett tufft mål. Jag är inte alls tränad för det men hade lovat att vara med och dra så länge jag bara kunde. Min målsättning var att finnas med i 5 mil och allt över det skulel bara vara bonus. Eftersom det var kant-/motvind ner så var min inre förhoppning att hänga med till vändpunkten för att få medvind hem.

Tror vi var 14-15 st till start. Det blev ryckigt i början. Små vägar och eftersom vi inte startade först så blev det till att åka om en del cyklister. I en rondell precis efter vi åkt över väg 50 fick vi stanna för en ambulans och när vi satte igång igen tappade vi direkt Dag, som inte hade märkt att vi satte fart. Efter någon kilometer ytterligare var Henrik tvungen att släppa. Det fick jag höra efter loppet, jag märkte inte förrän efter 2-3 mil att han inte var med.

Tempot var tufft för mig från start. Låg mellan 85-90% konstant tror jag. Fick kämpa så att jag t.o.m. hade tufft att pilla i mig energi när jag behövde. Men så helt plötsligt var vi vid Omberg. Nu kunde jag andas ut. Backar är min styrka så nu kunde jag ligga i gruppen och återhämta mig. Kunde t.o.m. putta på en kille som fick fel växel. I med energi och nu kändes det bra igen. Kunde konstatera att det är rätt vackert på Omberg, har inte varit där sen en klassresa när jag var 8-9 år. Såg familjen Spetz stå och heja på där, det gav också en energiboost. Här tappade Kasper sitt visir. Han vände, hämtade det och kom sedan tillbaka till gruppen. Starkt.

Ner på platten igen och tufft i kant-/motvinden. Vi låg 5-6 km bakom ”idealcyklisten” (40,5 km/h) och det skulle bli tufft att hämta igen det.

Vi tuffade på och milen försvann. Jag blev gladare och gladare över hur bra mina ben var. Vid 95-100 km blev det väldigt böljande väg och det var ryckig körning. Några starka drog och det blev utdraget i ett led, kändes som att alla fick täppa luckor där. Vi fick igång lite belgisk till slut men jag var tvungen att lägga mig bakom några förningar och vila. Jag rullade med några gånger tills vi kom ut på platten igen. Nu hade vi svängt om och hade sid-/medvind. Jag kunde inte längre hjälpa till utan fick fullt upp att försöka hänga med.

Till slut, vid 115 km gick snöret för mig. Samtidigt gick snöret även för Alexander. Han behövde uträtta behov, efter det fortsatte vi tillsammans. Efter depån i Skänninge märkte jag att han tappade mer och mer. Väntade in honom några gånger, sedan sa han att jag fick gå iväg om jag ville. Efter en uppförsbacke var han långt bakom, så jag bestämde mig för att gå ikapp en cyklist som hade släppt ett kort tag efter oss. Det var jobbigt, för nu var det ren sidvind. Till slut kom jag ikapp, det var en kille från Onsala (tror jag) som legat bakom oss från start. Vi kunde hjälpas åt lite i sidvinden och snacka i medvinden.

När jag släppte klungan tänkte jag att det vore gött med sub4 åtminstone. Vid sjökumla insåg jag att det var möjligt. Jag jagade på min medcyklist, som var rätt slut nu. Jag drog den mesta biten, men ibland fick jag välbehövlig hjälp av honom. In på verkstadsvägen var det motvind, fartgupp och kullersten. Jobbigt! Benen brände rejält, de var riktigt slut, men nu var vi nära. Vi kom i mål. Jag fattade inte var tidtagningen slutade så jag jagade på ända in, det hade jag inte behövt. Min klocka stannade på 3:59:33 men marginalen till sub4 var större än så, 3:58 blev den officiella tiden. Tydligen var det 38:e bästa tid. Det kan jag bara vara nöjd med.

Klungan hade splittrats lite några mil efter jag släppt. Inga klarade målet, de bästa körde in på 3:46. Bra jobbat ändå.

Jag är väldigt nöjd över att jag kunde trycka på så pass mycket, trots att benen skrek av plåga. Väldigt överraskad att jag kunde hjälpa till och ta mitt ansvar i 10 mil. Jag borde inte ha så bra ben, med tanke på hur lite jag tränat. Framför allt har jag inte tränat så mycket fart. Det som dock gladde mig mest är att jag under loppet bara hade en ynka känning i foten. Då hjälpte det att knyta foten (typ som att knyta näven) några sekunder, sedan släppte det. Efter loppet har jag inte haft ont eller domningar i foten alls! Väldigt skönt resultat!

Ett kul och vackert lopp som jag säkert kommer åka fler gånger.

Ett led i att, när jag väl blir helt frisk, faktiskt få hålla mig frisk är att löpa mer. Eller ja, helt enkelt träna mer allsidigt och då har löpningen blivit ytterligare en ingrediens i träningsbuffén.

Min löpträning inför loppet var väl inte så mycket att hänga i julgranen. Några 5 km-rundor på luncherna innan jag började cykelpendla och två 9 km-rundor de senaste helgerna var mitt facit. På en av de längre rundorna lyckades jag hålla 4:31-tempo själv så förhoppningen fanns att kunna klara sub45 på blodomloppet.

Jag var nykittad inför loppet med en NocOut-tröja, köpte en t-shirt av en annan medlem som köpt fel storlek. Ställde mig i första startled då jag trodde mig ha sub45-kapacitet och knappade in 4:29 som tempo i Virtual Partner på min garmin. Gott om NocOut-folk i klungan.

Starten gick och vi började springa på. Första km-markeringen kom och jag noterade att jag sprungit på 4:10. Alldeles för fort. Jag saktade ner lite, trodde jag. Andra km-markeringen kom och tempot var 4:10 även på denna km. Nu drog jag ner ytterligare på tempot, men inte så mycket som jag trodde. 4:18 var tempot på km 3. Nu började jag bli trött och känna att benen stumnade lite. Vidare genom Hejdegården och mot Ramshäll. Backen upp i Ramshäll blev riktigt jobbig. Varmt var det också. Tack vare den hårda öppningen låg jag före min plan men nu knappade Virtual Partner snabbt in på mig.

Vid mellantiden vid 6 km låg jag i princip i paritet med planen. Nu trodde jag det skulle bli mest flackt/nerför mot stan. Ack, så fel jag hade. Det var ändå rätt kuperat där och jobbigt att springa. Jag fortsatte att tappa.

Genom centrum var det folkfest och kul att springa även om det var tungt, att jag nästan var i mål bidrog säkert också till att det upplevdes kul. Kom in i mål på 46:29 och plats 336. Nytt personligt rekord, även om det inte blev så bra som jag hade hoppats.

Jag gjorde två observationer under loppet som jag tar med mig.
Observation 1: Vilken klubbkänsla det finns i NocOut! Alla med NocOut-kläder som sprang om mig hejade på och pushade, trots att de också säkert var trötta. Utmed banan stod också där NocOut-folk som applåderade och hejade när jag sprang förbi. Riktigt härlig stämning!
Observation 2: Jag verkar ha bättre hjärta än löparben. Kanske inte så konstigt då jag cyklar mycket och springer…inte lika mycket. Benen tog slut utan att jag kände mig helt utpumpad. Hjärtat fick jobba ändå, snittpulsen var 190 bpm under loppet, men det kändes ändå som att benen sa ifrån innan konditionen.

Allt som allt gav det blodad tand på löpning och jag måste lära mig lite mer om löpteknik/löpträning för att bli ännu bättre.

(Saxad från funbeat. Publiceringsdatum justerat i efterhand.)
Vätternrundan med RoH Sub8.

Dålig uppladdning inför loppet. Yngsta sonen höll oss alla vakna, jag somnade kl 1:30 och vaknade kl 6.

Vi var 14 i gruppen. Vi hade pratat ihop oss lite med Kungälv CK som startade samtidigt som oss och hade Sub8 som mål. De började dra och vi rullade runt bakom dem. I Ödeshög så gick vi upp och drog och Kungälv låg bakom oss. Det var jobbig kantvind här. Innan Gränna kom en snabb grupp från Uppsala ifatt, tror de satsade på 7:15. De drog ledet, Kungälv låg som andra grupp och vi som tredje. Det blev ganska mycket dragspelseffekter när man ligger så långt ner. Tyvärr spräckte detta vår grupp i Jönköping. Tror vi var 9 från RoH kvar.Tyvärr verkade det som att vår gruppkänsla hade försvunnit och det var upp till var och en att haka på Uppsala/Kungälv. Lite trist.

Vänster tår domnade redan mellan Ödeshög och Gränna. Ingen bra känsla alls.

Vi hade bestämt en paus i Nätbäcken. När vi kommer dit signalerar första RoH att vi ska in. Jag ligger längre bak och saktar in, fler med mig. Men de längst fram ville fortsätta hänga på Uppsala-klungan. Det blev en rejäl rökarspurt för att hinna ifatt. Jag och Andreas lyckades i alla fall ansluta. Fredrik kom tillbaka långt senare. Efter Fagerhult blev det ändå en kort pisspaus för att hinna haka på snabbgruppen, som hade stannat i parkeringsfickan innan oss. Upptäckte då att all choklad jag hade i fickan var mos, slängde den… nu hade jag väldigt lite energi kvar. Var tvungen att hushålla. Nu blev det någon mil med bara RoH i gruppen och ett skönt, jämnt tempo drogs upp. Kul att köra riktigt bra kedja utan att hänga efter hela tiden.

Vid Hjo värkte tårna på båda fötterna. Nu var jag orolig att jag behövde kliva av.

Hängde på repet flera gånger mellan Hjo och Karlsborg. Dragspelseffekten blir jobbig i tredje klungan. Efter Karlsborg gick snöret. Jag tog det lugnt (33-34 km/h). Ingen kom ikapp och jag började tappa modet lite och fundera på om jag skulle kliva av. Men nej, jag ville slutföra loppet, det var ju ”bara” 8 mil kvar. I boviken såg jag att Fredrik och Oskar hade fått släppa. Stannade vid utfarten från depån och fick tag i en banan från en funktionär. Skönt att kliva av cykeln ett tag för fötterna slutade värka. Sedan åkte vi tre + två från Kungälv CK och en till vidare. Bra belgisk på 5-6 personer. Det var riktigt roligt att cykla igen! Stannade i Hammarsundet också. Kaffe, gurka, vetebulle fick jag i mig. Det onda i fötterna släppte även denna gång. Från Hammarsundet fick vi en till i kedjan. Dessutom MC-ordonnans. Trevligt, tydligen körde vi så fort att vi var värda det. Riktigt duktig MC-kille! Såg till att vi hade fri lejd hela tiden. Körde om många mellan Hammarsundet och Medevi. Innan vi vek in i skogen innan Nykyrka kom Happys sub8 gäng + en stor svans ikapp. Här fanns bl.a. Torbjörn och Henrik, så skönt att få se dem igen och vet att de fortfarande var med! Hängde på klungan hela vägen in. En bit innan mål samlade Happy ihop sig. Jag sneglade på klockan och insåg att det blir på håret men att det troligtvis är kört med sub8. Tillsammans med 2-3 andra drog jag upp tempot i ett desperat försök att nå tidsmålet.

Glömde stänga av min klocka men officiella tiden blev 8:00. Även om det inte blev sub8 så var prick8 bra mycket skönare än över8!

Hade vi tagit vårt tempo från början hade kanske fler i gruppen klarat sub8. 5 gjorde det nu (7:43). Ytterligare 5 (tror jag) kom in på 8:00. Tråkigt att RoH-känslan försvann lite. Det kändes ju så bra innan loppet med gemensamma träningar osv.

Men när allt summeras är jag väldigt glad att det gick så bra med tanke på hur våren har varit. Fick inte till så mycket träning som jag hoppades (230 mil, förvisso kvalitetsmil hela tiden, nästan ingen jobbpendling). Mitt knä som behövde opereras, men som jag fick ok på att vänta med till efter VR. Inflammerad bursa i hälen sedan Cycle Camp i början av april. Domningar och värk i tårna ända sedan 20-milsbrevet 18/5.

Lessons learned:
– 15 var för få. 20 är nog en mer lämplig siffra. Sedan kanske man ska ta till 5 extra för det blir alltid lite avhopp.
– Stick with the plan! Vi borde hållit tillbaka när vi låg före schemat för att alla skulle vara med. Vi skulle dessutom gått in i Nätbäcken som vi hade bestämt.
– Det är roligare att köra en grupp som håller ihop och missar tidsmålet än en som spricker men några klarar målet. Visst, om någon inte är tränad för sub8 så får den släppa men i vårt fall tror jag samtliga var tränade för sub8 men några föll bort för att vi inte höll ihop gruppen.
– På dagen är inte choklad lämpligt i bakfickan. Måste hitta nåt annat som funkar och är lättuggat Banan kanske?
– Vitargos gel blev lite väl sliskig efter fjärde. Testa annat märke (high5?)
– En hyfsat varm dag med lite moln. 2×0.9l + camelbak räckte gott och väl, hade inte behövt 0.5l i ryggfickan.
– Blanda sportdryck i camelbak. Vatten var inte tillräckligt en varm, svettig dag.
– En cykeldator (läs Garmin) som kunde ge funktion i stil med Virtual Partner hade varit trevligt. Habegär!
– En sak till: Stick with the plan!!

Saxat från resultatjakt.se:
Totaltid: 08:00:00
Pos: 400
Pos Medevi: 392
Pos Aspa: 279
Pos Hjo: 184
Pos Bankeryd: 228
Pos Gränna: 223
Mål: 18:14:00
Medevi: 17:40:00
Aspa: 16:39:00
Hjo: 14:43:00
Bankeryd: 13:25:00
Gränna: 12:17:00
Start: 10:14:00
Medelhastighet: 37.5 km/h
Kronologisk pos: 16853
Passerade: 1381
Passerad av: 24
Pos grupp 361: 16 / 60
Medeltid grupp 361: 08:18:26
Pos i Vreta Kloster: 1 / 10
Medeltid klubb Vreta Kloster: 10:42:30