Sara ville lära sig virka. Hennes alltför ledsamma minne av handarbete är från slöjden på mellanstadiet när allt hon gjorde var att stå i kö. Det blir ju ingen skapande människa glad av.
Sagt och gjort, vi åkte iväg och köpte grovt Lovikkagarn och satte igång. Efter Let’s Dance var slut var även garnet det så dagen därpå köpte hon mer. På eftermiddagen var den klar, mössan stickad i halvstolpar. Lätt som en plätt när man väl kan det. Här kommer bilder!
Aldrig varit stoltare!! Det händer att jag sitter i timmar och bara tittar på mitt alster. Bara tar in att det ”bidde något” och att jag inte stod i en enda kö… : )
Lycka